Kultursidan Västerbottens-Kuriren 101109
Alla kommersiella branscher och företag som har levt på att information är en bristvara som därmed kan försäljas, har under det senaste decenniet sett sina verksamheter hotas av internets kopieringskultur. Inte enbart skivbolag och filmbolag, utan även dagstidningar.
Stora, amerikanska tidningar som New York Times och The New Yorker, liksom Rupert Murdochs tidningsimperium med The Times och Sunday Times får allt svårare att upprätthålla upplagor och generera intäkter. Och i Sverige lyser upplagesiffrorna rött för många tidningar, inte minst Norrlandstidningarna.
Ett sätt att hantera problemet har framförts från flera håll: Byt affärsmodell. Sluta betrakta information i form av tidningar, musik och film som produkter och börja betrakta dessa som tjänster. Låt informationen kopieras fritt och skapa tjänster kring informationen som kan tas betalt för.
Det finns emellertid alltför få tecken på att ett sådant byte av affärsmodell skulle lyckas. Låt oss därför undersöka lösningar bortom affärsmodellerna. I den utmärkta antologin Efter The Pirate Bay av Jonas Andersson och Pelle Snickars (red) föreslår sociologen Karl Palmås en helt annan lösning på problemet.
Om vi medborgare tycker att dagstidningsjournalistik är alltför viktig för att tillåtas försvinna, borde vi organisera tidningar och nyhetsmedia annorlunda än i dag. Lyft ut verksamheterna ur marknaden och skapa stiftelser. Med en tillräcklig grundplåt kan en tidnings verksamhet bedrivas med stiftelsens avkastning.
Därmed skulle inte journalistiken vara beroende av upplagan eller av annonsintäkterna. Journalistiken skulle dessutom stå fri från kortsiktigt vinstintresserade ägare, vilket enbart skulle gynna journalistikens förtroendekapital. Och det skulle vara oproblematiskt att det journalistiska innehållet kopieras fritt på nätet.
Kan vi tänka på musikproduktion och –distribution på samma sätt? Film? Tidskrifter?
Visst kan vi det – om vi skiter i affärsmodeller och fokuserar på allmänintresset.
3 kommentarer:
Fast är inte även en sådan lösning en form av ny "affärsmodell"?
Jo, så kan man kanske se det, men med "affärsmodeller" avsåg jag modeller med syfte att generera monetär vinst. Lösningen i artikeln är inte av det slaget.
Precis - lite så tänkte jag i kapitlet. Jag försöker peka på att vi kanske måste ändra vår syn på vad dessa organisationer gör. De kanske inte skall ses som business, i vanlig mening. Hence mindre fokus på "äffär". Men visst - hela endowmentgrejen är ju en modell.
Roligt att idén omskrevs - tackar!
Skicka en kommentar