Valkampanjers effekt: Noll!

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 180817

Så har valrörelsen startat på riktigt, med plakat längs vägar, affischer på bussar, valstugor på torgen, valtal och debatter. Sannolikt är det främsta syftet med dessa aktiviteter är att övertyga väljare att rösta på det egna partiet, särskilt de väljare som inte tidigare röstat på det partiet.
       Då blir det intressant att fråga sig i vilken utsträckning det är möjligt att övertyga människor att ändra uppfattning och byta parti genom politiska kampanjer och annonser genom affischering och plakat.
        Två amerikanska forskare har i tidskriften American Political Science Review (nr 1, 2018) publicerat en stor studie, där de undersöker hur mottagliga amerikanska väljare är inför politiska kampanjer och politisk annonsering. De har gjort en metaanalys, det vill säga sammanställt forskningsresultat av tidigare studier, samt genomfört fältexperiment, i syfte att utröna i vilken effekt kampanjer och annonsering har på väljare.
        Sällan har jag sett forskningsresultat så tydligt presenterat: Effekten är noll, hävdar forskarna. Varken politiska kampanjer eller politisk annonsering påverkar väljarna att byta politisk uppfattning och därmed rösta på någon annan kandidat eller parti än det väljaren sedan länge har för avsikt att rösta på.
        En lite märklig del av resultatet är att det går att uppfatta övertalningseffekter på väljare om den politiska kampanjen sker relativt långt innan valdagen, men att denna effekt avtar ju närmare valdagen man kommer. Valkampanjer långt innan valdagen kan alltså generera nya överväganden hos väljare, men att dessa överväganden försvagas närmare valdagen.

Dessa forskare är emellertid noga med att hävda att de har enbart studerat politiska kampanjers övertalningseffekt hos väljare, inte om politiska kampanjer kan ha andra positiva effekter. Politiska kampanjer kan ha andra syften än att ändra väljares övertygelse. De kan exempelvis väcka röstviljan hos soffliggare.
        För att motivera kostnaden för all politisk annonsering och kampanjer, borde politiker med denna studie i ryggen, formulera andra syften än att ändra väljares politiska uppfattning.
        Vad jag inte lyckas utläsa ur studien är påverkanseffekter på de som vi i Sverige kallar osäkra väljare; de som inte bestämmer sig förrän strax innan – eller på – valdagen. Vore inte ändå denna väljargrupp, som inte har någon tydlig preferens, mottagliga för politiska kampanjer?
        Och om det inte är politiska kampanjer och annonsering som förändrar människors politiska preferenser, vilka metoder fungerar i så fall?

Vad kontrolleras i smarta hem?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 180811

Allt fler tekniska apparater i hemmen blir allt smartare, i betydelsen att de förses med datorkraft och uppkoppling till internet. Smarta termostater som kan regleras med en app i mobiltelefonen, kameror såväl inne som ute, sensorer som mäter olika saker, kylskåp, kaffemaskiner, belysning, eluttag, musikspelare, tvättmaskiner, torktumlare – allt kan övervakas, regleras och kontrolleras på distans via mobiltelefon och dator.
        Frågan är om det enbart är dessa smarta apparater som kontrolleras. 
        New York Times publicerade i sommar ett reportage där 30 personer intervjuades. Dessa har antingen själva utsatts för våld i hemmet eller i olika sammanhang mött utsatta människor i sin profession. 
        Under senare år finns allt fler vittnesmål om att de män som utövar våld i hemmen har fått nya och effektiva verktyg för att kunna utöva kontroll, skrämma och demonstrera sin makt – även när våldsutövaren inte är hemma. Och ja, i detta reportage är de utsatta kvinnor och utövarna män.
        
Vittnesmålen handlar om högtalare som plötsligt spelar hög musik, dörrklockor som ringer utan att någon står utanför dörren, termostater som ändrar temperatur, ljus som tänds, släcks och varieras – och med kameror kan våldsverkaren på distans övervaka sitt offer i hemmet. 
        Även om inte fysiskt våld utövas, blir detta en form av obehaglig maktassymmetri. Det är rimligt att föreställa sig att en majoritet av de som installerar denna form av teknik i hemmen är män och således behåller män kontroll över apparaterna. Och med kontroll över tekniken kan mycket mer kontrolleras – partnern. 
        Men är det inte bara för den utsatta att avinstallera eller koppla från dessa apparater? Nej, det finns åtminstone två problem. Det ena är att den utsatta partnern kan ofta inte hantera tekniken. Det andra problemet är att om partnern kan och faktiskt stänger av apparaterna, märker den kontrollerande partnern det och därmed kan konflikten och eventuellt våld eskalera.
        Tanken med all denna smarta teknik är ju att underlätta och effektivisera vardagssysslorna. Med detta reportage får i varje fall jag en ny insikt i hur Internet of Things kan användas för övervakning och kontroll i hemmen.
        Betydelsen av en jämlik tillgång till hemmets tekniska funktioner kan inte nog understrykas.