lördag, maj 13, 2000

För fort läsning

Kultursidan, Sundsvalls Tidning, 000513


James Gleick
Fortare. Nästan allt accelererar
Brombergs

På åttiotalet fascinerades jag av boken som gjorde kaosforskningen begripligare för en bredare allmänhet. Om hur orkaner kan orsakas av en fjärils vingslag på andra sidan jorden, och att en kust egentligen är oändligt lång.
   Författaren var James Gleick som fick ett internationellt genombrott med boken Kaos. Hans nya bok, Fortare (Brombergs), handlar om människans strävan att snabba upp processer och minska tidsslöseri.
   Detta är hans första bok efter flygolyckan 1997, där han kraschade med sitt eget flygplan, blev själv svårt skadad och hans åttaårige adoptivson avled.
   Med Kaos skrev Gleick lysande populärvetenskap. Fortare utgår mindre från vetenskap, och mer från olika iakttagelser som tillsammans bildar ett slags exempelsamling över mänsklighetens strävan att krympa tiden.
   Många exempel fungerar bra som illustrationer av den tidlösa tiden i Manuel Castells analys av det framväxande nätverkssamhället; det är inte bara hastigheten som ökar, utan även samtidigheten.
   Det är lätt att känna igen sig. Att behöva vänta för länge på en hiss, att vänta på att datorn startar upp, att vänta i en myndighets telefonkö med muzak i örat är svåruthärdligt. Varför upplever jag det så? Det beror inte på att jag är jäktad, inte heller på att jag inte har tid att vänta. Beror det på irritationen över hur tekniska artefakter och sociala verksamheter är designade?
   Nej, Gleick menar att människan har en inneboende vilja att öka hastigheten när det är möjligt; historiskt sett har människan aldrig valt ett långsammare alternativ. Vem väljer den längre kassakön?
   Eftersom vi vill att allt accelererar skapas snillrik teknik för att all slöseri av tid ska undvikas – hissteknik för att minimera väntan på hissar är ett exempel.
   Är det verkligen så? Eller är den teknikutveckling som minimerar onödig väntan bara en effekt, inte av vår vilja till acceleration, utan av att vi blint accepterar en annan teknik – i det här exemplet den teknik som gör hissar nödvändiga?
   Allt växer med en exponentiell kurva: befolkningen i världen, antalet webbsidor, antalet tryckta ord, tevekanaler, senapssorter med mera. Det är en skrämmande kurva, menar Gleick, utan att riktigt förklara varför vi bör skrämmas av den.
    "Alla medier känner av accelerationen", skriver Gleick, och fokuserar främst bildmedier som film och teve. Vi snabbspolar videofilmen när handlingen går trögt, vi gillar MTV-influerade teveserier med snabba klipp och kameraåkningar.
   När jag läser detta slås jag av att det också kan gälla – boken. Fortare är en snabb bok. Med det menar jag inte att Gleicks skrivprocess har varit snabb, utan att den är skriven för fort läsning.
   Kapitlen är korta, i genomsnitt 7-8 sidor, och relativt fristående från varandra. Temat går visserligen igen, men man får ingen känsla av att ett kapitel bygger på ett annat; Gleick skriver horisontellt. Exemplen läggs bredvid varandra. Boken närmar sig hypertext.
   Jag blir dock nyfiken på vad som döljer sig bakom orden "nästan" i titeln. Vad accelererar inte? Vilka processer vill vi inte krympa tiden hos?

onsdag, maj 10, 2000

Ett liv med börsen – eller ättestupan

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000510


MIN EGEN pension har aldrig intresserat mig. Jag har ingen pensionsförsäkring. Flera har försökt övertala mig att skaffa en, alla med samma argument: med det nya pensionssystemet är det säkrast så.
   Varför det? Är inte ett av det demokratiska samhällets fundamentala socialpolitiska mål att tillse den åldrande befolkningens levnadsstandard? Därför har jag inte försökt sätta mig in i det nya pensionssystemet, men en gnagande känsla säger att jag borde.
   Till min glädje dimper två tidskrifter ned i min brevlåda med ett par dagars mellanrum, med två artiklar som tydliggör det nya pensionssystemet. Det är dock ingen uppbygglig läsning.
   I Moderna Tider (nr 115) fokuserar förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket, KG Scherman, på häpnadsväckande tekniska lösningar (den så kallade nödbromsen och pensionsreservens försvinnande). I Ordfront Magasin (nr 5 -00) beskriver författaren Sven Lindqvist hur dagens pensionsreform har genomförts på ett från demokratisk synvinkel synnerligen otillfredsställande sätt.
   Bägge har dock liknande beskrivningar av de märkliga antagandena bakom pensionssystemet, liksom konsekvenserna.
   Om man (löne)arbetar hela livet med en jämn inkomst, om medellivslängden inte ökar, och om reallöneökningen i Sverige är minst 1,6 procent per år, då ger garantipensionen (tidigare folkpensionen) samma belopp som under det gamla systemet.

MEN VEM arbetar oavbrutet ett helt liv? Varför skulle inte medellivslängden öka? Och, värst av allt, reallöneökningen har i Sverige under de senaste 25 åren inte ökat med mer än 0,5 procent per år. Så det enda garantipensionen garanterar är att pensionsbeloppet minskar. Vem förlorar mest? Sven Lindqvist visar med brutal tydlighet att de största förlorarna är kvinnorna, eftersom det obetalda arbetet i samhället fortfarande till största delen utförs av kvinnor.
   Det är väl bara att krypa till korset och skaffa sig en pensionsförsäkring, vars värde följer börsens värderingar? Visst, om man, som Sven Lindqvist syrligt skriver, "månar om hög arbetslöshet, låga löner och ett näringslivsvänligt samhällsklimat".
   Så vad gör den som månar om låg arbetslöshet, höga löner och ett medborgarvänligt samhällsklimat?
   Letar upp ättestupan vid sextiofem?

måndag, maj 08, 2000

Virus som hot – och löfte

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000508


DET SENASTE datorviruset – LoveLetter, också kallat I LOVE YOU – ser ut att bli den värsta farsoten som hittills dragit fram genom nätet.
   Den vanligaste tolkningen är att datorviruset berättar om samhällets sårbarhet, om risker med vårt omfattande datorberoende och om datorhackers som informationssamhällets största hot.
   Men tänk om viruset bär på en helt annan berättelse?
   Storskaliga och nätbaserade virus drabbar vanligtvis de som använder datorer med Microsofts operativsystem Windows. För att drabbas av LoveLetter krävs att du använder Microsofts e-postprogram och webbläsare. Använder du andra produkter är risken att drabbas av virus betydligt mindre.

VI SKULLE aldrig ha kunnat utveckla de programvaror vi utvecklat de senaste 20 åren med de regler ni nu vill införa, sade Bill Gates i en intervju dagen efter domen mot företagets brott mot konkurrenslagarna. Det är en dom som säger att företaget måste delas upp i mindre delar för att motverka en monopolställning.
   Det fanns en underton av hot i Bill Gates kommentar. Viruset LoveLetter berättar att vi bör ta hans uttalande som ett löfte.
   Vi vet inte vilket uppsåt olika virusmakare och virusspridare har, men om LoveLetter kan bidra till att bryta Microsofts monopolställning är mycket vunnet på längre sikt, trots de ekonomiska förluster som det medför på kort sikt.
   Eller snarare tack vare de ekonomiska förluster viruset orsakar.