tisdag, augusti 26, 2014

Hederligt motstånd

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 140826

Samtidigt som antirasister demonstrerar mot nazistiska Svenskarnas parti i Malmö och Göteborg, läser jag den från 1946 på nytt utgivna Ensam i Berlin av Hans Fallada (Lind & Co). Under det tidiga 40-talet bestämmer sig det äldre paret Quangels för att inleda ett mikromotstånd mot nazismen, mitt i nazismens högborg Berlin.
         Det är en fantastisk historia, med viss verklighetsbakgrund. Paret är ytterst medvetna om vad som händer dem om de åker fast för att de skriver och placerar runt om Berlin ut små brevkort med uppmaningar om att göra motstånd mot Hitlers diktatur.
          När de till slut åker fast, ställer sig Gestapo sig undrande över varför de så uppenbart riskerar livet för att åstadkomma så lite. Svaret är tydligt: För att förbli en hederlig människa. 

onsdag, augusti 20, 2014

Wikipedia i vetenskapens tjänst

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 140820

Får man använda Wikipedia som källa? Det är inte länge sedan den frågan ställdes i tid och otid. Kanske ställs den fortfarande. Kan ett uppslagsverk som produceras av ett stort och relativt okänt kollektiv vara tillförlitligt?

            Redan 1999 utvecklade Pierre Lévy idén om kollektiv intelligens i boken Collective Intelligence; idén om en universellt distribuerad intelligens som koordineras i realtid och resulterar i en ökning av människors kunskap och förmågor.
            James Surowiecki menade med en flora av exempel i sin bok Massans vishet från 2007 att massan, kollektivet, under rätta omständigheter är visare än de smartaste individerna i kollektivet.

Men är Wikipedia möjlig som referens i vetenskapliga arbeten? Umeåprofessorn Simon Lindgren, sociolog men med digital kultur och sociala medier som forskningsfokus, har studerat detta i artikeln Crowdsourcing Knowledge i tidskriften Culture Unbound (Vol 6, 2014).

            Han studerade förekomsten av referenser till Wikipedia i 13 000 vetenskapliga artiklar som genomgått peer review, kollegial granskning, från 2003 till 2011. Det visar sig att användningen av Wikipedia som referens ökar stadigt under denna tidsperiod, även om det fortfarande är en marginell företeelse.
            Det är främst det Lindgren kallar tolkande vetenskapsområden, som exempelvis många ämnen inom samhällsvetenskap och humaniora, som referenserna till Wikipedia ökar. Inom de positivistiska vetenskaperna, som exempelvis medicin och ren naturvetenskap, är förekomsten lägre.
            Lindgren studerar även hur Wikipedia används. Ett framträdande sätt är att ge läsaren en hänvisning till kompletterande information, till olika exempel på företeelser som artikelförfattaren skriver om. Ett annat sätt är att använda Wikipedia som arkiv. I stället för att söka upp ett citat eller en definition i ett originalverk, kan sådana återfinnas i Wikipedias uppslagsord.
            Ett ytterligare sätt är att visserligen hänvisa till Wikipedia, men under viss osäkerhet. Man hänvisar till Wikipedia, men antyder att det torde finnas pålitligare källor.

Det finns sannolikt ett stort mörkertal i Lindgrens data, i den meningen att forskare sannolikt använder Wikipedia frekvent, utan att för den skull använda Wikipedia som en explicit referens i vetenskapliga artiklar.

            Vetenskapen är i sig själv det främsta exemplet på kollektiv intelligens, eftersom ny kunskap alltid utgår från tidigare kunskap, oavsett om tidigare kunskap förkastas eller förädlas.
            Även om det är i sin linda, tycks nyttan av kollektiv intelligens som genererats av ett större kollektiv öka även i vetenskapssamhället.

lördag, augusti 02, 2014

Piketty på hundra sidor

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 140802

Jesper Roine
Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet
Volante

Trots ett genomslag av sällan skådat slag, avskräcks sannolikt många från att läsa den franske nationalekonomen Thomas Pikettys tegelsten Capital in the Twenty-First Century. Till den som ändå är nyfiken rekommenderas en drygt hundrasidig svensk sammanfattning av nationalekonomen Jesper Roine med titeln Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet.

          Det är en saklig och koncis sammanfattning. Utöver att Pikettys bok sammanfattas, ger Roine ett svenskt perspektiv på Pikettys forskning samt avslutar med att diskutera Pikettys slutsatser och förslag till åtgärder.
          Det som har skapat den världsvida uppmärksamheten för Pikettys bok är främst att han fyller två kunskapsluckor: Den ena är att ingen har tidigare studerat inkomst- och förmögenhetsfördelning över så lång tid som Piketty gjort. På så vis får vi en tydligare bild av var i historien förändringar har skett.
          Den andra är Pikettys fokus på hur inkomster och förmögenheter har förändrats över tid hos den rikaste delen av befolkningen, de tio procent respektive den ensamma procent av befolkningen som har högst inkomster.
          Från första världskriget och fram till 1980 sjunker inkomstandelen för topp-tiogruppen, vilket kan förklaras med förekomsten av dels två världskrig, dels ekonomiska depressioner. Från 1980 till i dag ökar emellertid inkomstandelen för denna grupp till nästan samma nivå som före första världskriget.
          Skälet till ökningen efter 1980 är enligt Piketty politiskt – främst avregleringar inom finanssektorn och ändringar i skattesystemen. Det är alltså inte någon effekt av marknadsekonomin i sig, utan en politisk viljeyttring.
          En intressant faktor i denna förändring är att det är den rikaste gruppen – en procent av befolkningen – som ökar allra mest och som får hela topp-tiogruppen att öka. Det sker alltså en väsentlig inkomstkoncentration till ett fåtal ur befolkningen.
          Det är ett bekymmer för den sociala jämlikheten i ett samhälle. Ett annat bekymmer är måhända Pikettys främsta käpphäst: att avkastning på kapital i dag är högre än hela ekonomins tillväxttakt. Människor tjänar mer enbart på ett innehavt kapital än på att utbilda sig och arbeta hårt. Arv lönar sig mer än arbete.
          Det kan tyckas enkelt att finna lösningar på dessa två bekymmer. Eftersom den eskalerande sociala ojämlikheten har skapats genom politiska beslut, borde nya politiska beslut kunna reducera bekymren.
          Piketty föreslår mycket riktigt en återreglering av ekonomin, främst i form av ökade och progressiva kapitalskatter på global nivå. Han är dock skeptisk till möjligheten att genomföra en sådan reform på global nivå, men betydligt positivare på en europeisk nivå.
          I brist på ekonomisk reglering, finns det emellertid en kraft i samhället, menar Piketty, som över tid kan utjämna sociala skillnader, såväl mellan länder som mellan individer. Det är en ökad spridning av kunskap och utbildning.  
          Jesper Roine bidrar med sin sammanfattning till spridning av kunskap kring ekonomins jämlikhetsproblem på ett synnerligen förtjänstfullt sätt. Kanske startar han här en ny trend inom akademin: att skriva svenska sammanfattningar av stora, komplicerade och komplexa forskningsresultat.