onsdag, januari 29, 2014

Lexbase ett hot mot offentlighetsprincipen

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 140129

Mycket har redan hunnit sägas kring tjänsten Lexbase, en databas där vem som helst kan söka fram domar på människor som under de senaste åren dömts i tingsrätt eller högre instanser. Debatten har rört integritetsintrång, äcklig nyfikenhet, huruvida avtjänade straff också ska uppfattas som avtjänade, cyniskt utnyttjande av offentliga uppgifter för ekonomisk vinning.
        Och så vidare. Det allvarligaste med Lexbase är emellertid de framtidstankar tjänsten väcker. När jag rotar i Lexbase olika extratjänster, blir den allt grumligare. En extratjänst är att "Du kan exempelvis aktivera en så kallad push-tjänst som meddelar dig när du befinner dig i närheten av en dömd person."
        Tänk dig fler positionstjänster av samma karaktär, men med uppgifter som rör exempelvis inkomst, etnisk härkomst, civilstånd, avgångsbetyg från olika utbildningar – eller vilka andra offentliga uppgifter om oss som du kan komma på. Då är offentlighetsprincipen såsom vi känner den hotad till livet.
        Symptomatiskt för den hotbilden mot offentlighetsprincipen är att Datainspektionens generaldirektör dagen efter Lexbase startade tjänsten, skriver en artikel på DN Debatt (28/1) och argumenterar för att ändra grundlagen så att tjänster liknande Lexbase inte ska kunna skyddas av yttrandefrihetslagar, utan att de ska kunna lyda under rådande integritetslagstiftning i stället.
        För egen del önskar jag en diskussion om att utgivningsbevis för webbplatser som Lexbase och liknande skulle kunna prövas mot det möjliga integritetsintrång de utgör, och att utgivningsbevis ska kunna dras in för webbplatser som är uppenbart integritetskränkande.