lördag, april 20, 2013

Olösliga problem med e-röstning

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 130420

Den 16/4 åtalades en av Pirate Bay-grundarna, Gottfrid Svartholm Warg, för dataintrång i flera företags IT-system, bland annat i Nordeas, där såväl datamängder i form av personuppgifter som penningtransaktioner överförts. År 2010 ingick Nordea ett avtal värt närmare 10 miljarder kronor med IBM, som i huvudsak ska ansvara för drift, underhåll och säkerhet för Nordeas IT-system. Trots detta lyckades någon eller några hacka systemet.
           Dagen efter, den 17/4, lämnar vallagskommittén över sitt slutbetänkande E-röstning och andra valfrågor (SOU 2013:24). Där föreslås att införa röstning vid allmänna val i Sverige via internet, så kallad e-röstning. Vallagskommittén bedömer att kraven på teknisk säkerhet kan uppfyllas.
           Att dessa två händelser sker ungefär samtidigt är höjden av ironi. Mot bakgrund av dataintrånget mot Nordea, och de enorma resurser de lägger på sina IT-system, kan väl ändå ingen tro att ett e-röstningssystem skulle vara säkrare. Eller mindre åtråvärt att försöka hacka.
           Det krävs en enorm, övermäktig tillit dels till den digitala tekniken i sig, dels till de tekniker som måste försöka försäkra oss medborgare om att just deras system är säkert mot intrång. Den tilliten har inte jag. Den tilliten bör ingen ha.
           Säkerhet mot intrång är det ena problemet med e-röstning, som är tämligen olösbart. Det andra problemet, även det tämligen olösbart, är att ett elektroniskt valsystem inte kan garantera valhemligheten.
           Med en fysisk vallokal garanteras valhemligheten; ingen kan kontrollera vilken röstsedel jag stoppar ned i valkuvertet. Med internet som vallokal garanteras inte valhemligheten; någon kan stå bakom min rygg i hemmet och kontrollera vad jag röstar på.
           Att köpa röster är omöjligt i en fysisk vallokal, eftersom kontrollen är omöjlig. Med e-röstning möjliggörs detta. Inte bara köp, utan även tvång: en hotfull make/maka/partner kan tvinga en närstående att rösta på ett visst parti.
           Till detta kan läggas att e-röstning, det demokratiska valet av representanter i vår lagstiftande församling, reduceras från en ceremoniell händelse, en hyllning till demokratin en söndag var fjärde september, till ett musklick. 

fredag, april 12, 2013

Jobbmatch mellan robotar

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 030412

Det är en växande trend i Danmark, skriver DN (9/4), att låta robotar göra den första grovsorteringen bland ansökningar till utlysta jobb. Med robot avses här ett datorprogram som mäter utvalda parametrar i jobbansökningar mot kriterier som företaget som utlyst jobb har bestämt.
         Det är en utmärkt, men ännu ofullständig idé som skulle kunna missbrukas in absurdum.
         Idén är utmärkt utifrån tidseffektivitet. Varför ödsla människotid på att sortera bland ansökningarnas allra enklaste kriterier för ett jobb? Idén är också utmärkt genom att roboten kan programmeras så att den inte tar hänsyn till etnicitet, bryr sig inte om namn, är könsneutral och sorterar inte efter de sökandes ålder. Den ser enbart till kompetens och bär inte på mänskliga egenskaper såsom dolda antaganden eller fördomar.
         Missbruket blir det utmärktas motsats, om arbetsgivaren programmerar roboten att faktiskt ta särskilda hänsyn, negativa eller positiva, till etnicitet, namn, kön och ålder. Då bryter man sannolikt mot flertalet diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen.
         Idén är alltså ofullständig om inte robotens parametrar för sortering görs offentliga, så att det enkelt kan kontrolleras om dess sorteringsalgoritm bryter mot lagen.
         Men idén om robotanvändning i arbetssökningssammanhang är ofullständig framför allt när det gäller symmetri. Självfallet måste sorteringsroboten mötas av en ansökningsrobot, inte en jobbsökande människa.
         Den som söker ett utlyst jobb får mata in olika parametrar om sig själv och en robot skriver en optimal ansökan och ett perfekt CV, som roboten på företaget som utlyst jobbet får granska.
         På så vis blir matchning av arbetssökanden och tillgängliga arbeten en match mellan robotar. Vi andra kan köpa popcorn, sätta oss i soffan och kolla in matchen.

tisdag, april 09, 2013

Nedsänkta i upplevelseflöden

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 130409

Tänk dig att du sitter i en vänthall till bussen, tåget eller flyget. Eller på bussen, tåget eller flyget. Eller på ett kafé. Eller står i en skolkorridor eller en universitetsdito. Eller sitter i ett väntrum inför läkarbesök, provtagning eller tandläkarundersökning.
        Vad gör människorna omkring dig? Olika saker naturligtvis, men framför allt en gemensam sak: De sitter försjunkna i sina smarta telefoner. Möjligen surfplattor. De drar pekfingret till höger på skärmen. De drar pekfingret uppåt och neråt. De duttar till med pekfingret. Djupt försjunkna i skärmens sken.
        De är försjunkna i sina flöden; de följer andra på Twitter och twittrar själva. De läser och kommenterar vänners uppdateringar på Facebook. De tittar på ständigt nya filmer på YouTube. De lyssnar på Spotifys musikflöden. De följer sms- och andra meddelandeflöden, liksom bild- och filmflöden. Kanske glömde jag någon flödesform.
        Många har även hörlurar eller öronsnäckor i öronen hopkopplade med smartphonen för att öka den audiella direktkontakten med flödena.
        De? Meningen är inte att distansera mig från andra människor, utan att be dig agera åskådare. Även jag är en del av de jag beskriver ovan. Minsta väntan på något och telefonen och dess flöden åker fram. (Däremot ser du aldrig mig med hörlurar eller öronsnäckor.)

Det slår mig: Det måste ha varit smartphonen som den nyliberale filosofen Robert Nozick hade i åtanke när han år 1974 skrev boken Anarki, stat och utopi (utgiven på svenska 1986). Förutom att han där behandlar rättighetsfilosofi, samhällets resursfördelning, statens storlek och annat utifrån ett libertarianskt perspektiv, gör han ett kort men fantastiskt tankeexperiment.
        Föreställ dig att det människor åtrår allra mest är upplevelser (vilket är en högst sannolik föreställning). Upplevelser är enligt Nozick enbart något som kan uppfattas inifrån människan, i hennes psykologiska medvetande, i hennes känsloliv. Våra upplevelser uppstår i vår interaktion med vår omgivning; med människor, med material, med händelser.
        Nozick ber läsaren föreställa sig en maskin, en upplevelsemaskin som kan stimulera hjärnans neuropsykologiska system på så sätt att den som kopplar in sig på denna maskin tror, känner, upplever och därmed får de erfarenheter och upplevelser som är önskvärda för varje inkopplad människa. Stimulansen eliminerar därmed behovet av interaktion med omgivningen.
        Maskinen är konstruerad så att du ligger och flyter i en kroppstempererad vattenbehållare med elektroder fästa mot huvudet. Upplevelserna och erfarenheterna går inte via kroppen och sinnena utan direkt till hjärnan, från en maskin som har förprogrammerats med de upplevelser du vill ha.
        Vill du uppleva hur det känns att vara nobelpristagare i litteratur? Att ha vunnit hundrametersloppet över Usain Bolt i OS? Att egenhändigt ha byggt ett hus? Att känna förbehållslös kärlek till en annan människa?
        Maskinen levererar precis de upplevelser du önskar. Det skulle även vara möjligt att med jämna mellanrum kliva upp ur vattenbehållaren och programmera maskinen med nya upplevelser, nya erfarenheter som under tiden i behållaren har blivit önskvärda.
        När du är i vattenbehållaren med elektroderna mot huvudet vet du naturligtvis inte att du befinner dig där, utan du tror att du är på de olika platserna, möter de olika människorna, ser de olika tingen, som maskinen genererar för dina upplevelser.

Robert Nozicks enkla tankelek är spridd och bör kanske vara ett intellektuellt verktyg hos reflekterande människors verktygslåda. Nozick ställer själv frågan: Skulle du välja att koppla in dig till upplevelsemaskinen? Spelar något annat någon roll än att du får uppleva det du vill uppleva?
        Kom ihåg att du kan programmera maskinen med inte enbart positiva lyckoupplevelser, utan självfallet även sorg, ilska, frustration, smärta och mycket annat som har negativa konnotationer, men som du kanske menar gör dig till en hel människa. Du skulle även kunna programmera maskinen så att den levererar upplevelser som du inte förutbestämt. Använda en sorts shuffle-funktion, alltså.
        Ditt första argument mot maskinen är kanske att den som ligger i behållaren inte gör något, och att göra något med sin kropp, att agera, att handla är viktigt. Frågan är då varför det inte räcker med upplevelsen av handlingar.
        Ditt andra argument är kanske att varje människa vill vara någon, inte enbart en flytande klump med elektroder. Frågan är då varför varandet måste vara knutet till kroppen och inte till de psykologiska och emotionella upplevelserna.
        Ett intressant argument mot maskinen tar Nozick själv upp: Den som kopplar in sig till upplevelsemaskinen, kopplar också in sig till en värld som inte är större än den människan kan konstruera. Här förutsätter Nozick att det i den materiella världen finns något sådant; något utöver människan som bidrar till att skapa hennes tillvaro.
        Men, frågar du kanske, finns det inte redan en sådan "maskin"? Vad är det vi kallar upplevelseindustrin, om inte de otaliga företag som levererar sådana upplevelser vi efterfrågar? Turismföretag, evenemangsföretag, alla branscher som levererar musik, film, datorspel, teveprogram med mera. Vad marknadsförs inte som upplevelser?
        Uttryckt annorlunda, med mediefilosofen Jean Baudrillards ord från hans essä Massorna: Det socialas implosion i medierna från 1985: Det finns en "befästning" av analytiker, modeller, experter och nätverk som arbetar oförtrutet med att fånga in massorna i sina sfärer av upplevelser. Det är, menar han, en form av devolution, en sorts delegering av ansvaret för att skapa våra upplevelser.
        Det är alltid andra, människor, organisationer eller maskiner, som skapar och levererar våra upplevelser. En sorts medial alienation, en form av underkastelse, en överlåtelse av den egna viljan och det egna begäret.

Har vi redan uppfunnit Nozicks upplevelsemaskin genom våra smartphones, surfplattor och det internät som distribuerar upplevelserna? Inte så att vi är nedsänkta i ett vattenbad med elektroder, men åtminstone på ett metaforiskt plan? Vi är nedsänkta i nätets flöden, ständigt fångna i upplevelser som genereras och levereras av andra.
        Skulle du välja att koppla in dig på Nozicks upplevelsemaskin om det vore möjligt? Jag gissar att många, de flesta, kanske alla, skulle svara nej på den frågan. Jag gissar dock att många ändå skulle få svårt att formulera hållbara argument för sitt val. Argumentet måste nämligen vara moraliskt: Att vi inte kan utgå från en värdeteori om mänskligt liv som uteslutande har människors upplevelser som bärare av värden.
        Utifrån detta argument blir denna essäs avslutande fråga till dig: Varför kopplar vi med våra telefoner och surfplattor upp oss mot upplevelsemaskinens text-, bild- och ljudflöde och försänker oss i dessa vid varje givet tillfälle, om vi inte menar att upplevelser är de ultimata bärarna av livsvärde?