Kultursidan Västerbottens-Kuriren 101023
Det tycks mig som att majoriteten av de kommentarer till ordväxlingen mellan Balticgruppens Krister Olsson och Vänsterpartiets Tamara Spiric har betonat hur mycket positivt Olsson har bidragit till Umeå.
Och därmed, explicit eller implicit uttryckt hos kommentatorerna, ska inte någon partiföreträdare tillåtas ha några som helst kritiska synpunkter på Olssons uttalande om hur motarbetad han känner sig av Vänsterpartiet och att han hotar med att flytta investeringar till andra orter.
Hur kan man ha mage att kritisera någon som satsar stora belopp på unga arbetslösa, på konstnärligt campus, på Björklöven och som donerar stora belopp till Umeå universitet? Kritisera mecenaten? Är inte det som att bita den hand som föder en?
Så låter kommentarerna. För egen del går tankarna till ett inuitiskt talesätt formulerat i boken Cows, pigs, wars & witches: the riddles of culture från 1975 av antropologen Marvin Harris:
”The gift makes the slave as the whip makes the dog.”
Varje hundägare vet att fostran med piska skapar strykrädda hundar. Gåvor har samma inverkan på människor. Det finns inga gratisluncher. Altruism existerar inte.
Reciprocitetsprincipen är förhärskande; den som gör något positivt för någon, förväntar sig att den andre besvarar den positiva handlingen. Annars flyttar man sin verksamhet dit människorna förstått reciprocitetsprincipen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar