Att gå till näts är politik

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 101116

Christopher Kullenberg
Det nätpolitiska manifestet
Ink bokförlag

Ofta ser vi hur politiska och rättsliga beslut tar sin utgångspunkt i att internet är ett problem, något som måste kringskäras, i stället för det omvända: att utgå från internets existens, med alla dess kvaliteter.
      Att göra det sistnämnda kräver emellertid en medvetenhet om nätpolitik.
      Vad nätpolitik kan vara uttrycks i ett nytt manifest från det lilla förlaget Ink, som specialiserat sig på manifestlitteratur. Det är doktoranden i vetenskapsteori, tillika en av nätets aktivister för ett fritt internet, Christopher Kullenberg som med sin bok Det nätpolitiska manifestet manifesterar nätpolitiken.
      Nätpolitik är naturligtvis en politik om internet, men har betydligt större räckvidd. Att gå till näts, det vill säga att vara aktiv på internet, kan enligt Kullenberg alltid ses som en politisk handling.

Kullenberg rör sig främst med två analytiska begrepp för att förklara nätvaron som politiska handlingar. Det ena är smitta; nätet har en särskild smittontologi. Internetanvändaren drabbas av, och sprider vidare, delar av den enorma informationen på nätet, oavsett man är primärkälla eller en förmedlande nod.
      Hur kraftfull och inflytelserik viss information på internet blir, beror inte på hur högt man skriker, utan på hur smittsamt ens ärende blir, det vill säga i vilken utsträckning informationen kopieras på olika sajter och forum.
      En del av nätpolitisk aktivitet är att skapa smittor.
      Det andra begreppet är panspektrism. Etymologin går tillbaka till Jeremy Benthams panoptikon, som beskrev en modell för social kontroll, där alla övervakas av en osynlig övervakare. Med panspektrism avses icke-optisk övervakning på internet: databaser, loggfiler, datatrafik med mera.
      Denna övervakningsform finns inbäddad i våra vardagsgöromål på internet; sökmotorer som Google lagrar all trafikdata, communities som Facebook lagrar alla statusuppdateringar och kommentarer, kortbetalningstjänster lagrar betalhändelser. Detta är en form av panspektrism.
      En del av nätpolitiken är att motverka panspektrism: Det görs genom kryptering, darknets och andra tekniker för att dölja datoradresser. Nätpolitik som motståndshandlingar.

Kullenberg formulerar nätpolitikens kärna på ett ytterst koncist sätt: ”Nätpolitiken är varken parlamentarisk eller utomparlamentarisk. Den är snarare driven av en vilja att plocka upp delarna av ett givet politiskt system och bygga om det.”
      En annan hörnsten i den nätpolitik som Kullenberg tecknar är bevarandet av ett fritt internet. Jo, internet är hotat. Av såväl regleringsivriga stater som stora mediaaktörer. Det som hotas är nätets decentraliserade, icke-hierarkiska struktur som nivellerar nätets användare.
      Det nätpolitiska manifestet är bland det bästa jag läst i ämnet. Manifestets enda nackdel är att det är kort och koncist skrivet, vilket medför att ju mer förkunskaper man har om nätet och politiken kring det, desto mer får man ut av läsningen.
      Bör dock läsas av alla som är intresserade av att reglera internet.