torsdag, december 28, 1995

Ensidig bild av vetenskap

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 951228


HJÄRNKONTORET ÄR ett sällsynt lyckat – och med rätta prisbelönt – teveprogram som har tagit sig an den svåra uppgiften att förklara komplicerad vetenskap för barn och ungdomar.
    Det hindrar emellertid inte att reflektera kring vilken föreställning om vetenskap ett sådant program förmedlar. Alla frågor som programledarna tar upp, liksom frågorna som tittarna har skickat in, handlar om naturvetenskap och teknik.
    Varifrån kommer luften? Hur kommer framtidens bil att se ut? Varför är himlen blå? Varför sprutar vulkaner eld?
    En rätt ensidig bild – och därmed värdering! – av vetenskap. Det känns lite trist att ungar itutas att förknippa vetenskap endast med naturvetenskap, särskilt med tanke på att forskning också bedrivs inom samhällsvetenskap och humaniora. Jag undrar hur barns frågor skulle formuleras inom dessa vetenskapsområden.
    – Varför är vissa människor fattiga och andra rika? Varför har pappor högre löner än mammor? Hur vet man vad en människa är värd?
    – Varför spelar man teater? Vad är kultur?
    – Min pappa är helt ointresserad av politik, medan jag är jätteintresserad. Varför får han rösta, men inte jag?
    Eller vad nu barn kan tänkas undra över – om de överhuvudtaget undrar. Vi är ytterst noga med att fostra barn till att fascinerat ställa sig undrande inför naturen – men inte lika noga med att fostra dem att ställa sig undrande inför samhället och kulturen.

onsdag, december 20, 1995

Bli du med din dator

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 951220


Nicholas Negroponte
Leva digitalt
Bonniers

GRUNDAREN AV Medialaboratoriet vid Massachusets Institute of Technology (MIT), Nicholas Negroponte, tillika professor i mediateknologi, har samlat ett antal krönikor från den amerikanska tidskriften Wired till en bok: Leva digitalt (Bonniers).
    Bland teknikskribenter är utopister och antiutopister de två tydligaste kategorierna. Men bland utopister finns också minst två undergrupper. Den största skillnaden mellan olika utopister är om de tar avstamp i befintlig teknik för att beskriva framtiden eller om de hittar på helt ny teknik för en ny värld, som är vanligt i science fictiongenren.
    Negroponte är en typisk utopist av den förstnämnda typen. Leva digitalt handlar om de förändringar i våra liv som han vill se i takt med att den påbörjade digitaliseringen av världen fortsätter.

BÄST ÄR Negroponte när han på ett pedagogiskt sätt demystifierar IT-fenomen som hypermedia och virtuell verklighet – och när designern inom honom kommer fram. Med korta och snärtiga formuleringar kritiserar han dagens design av teknikens gränsyta mot människan.
    Vårt sätt att interagera med datorer i dag är undermåligt. Men det beror, menar Negroponte, inte på tekniken, utan på att vår föreställning om hur vi ska kommunicera med datorer är högst begränsad; vi föreställer oss datorer som maskiner. Med maskiner talar man inte. Därför knappar jag in denna artikel i datorn med ett tangentbord i stället för att tala in texten. Negroponte förespråkar mer människoliknande metaforer för datorer för att kunna utveckla nya former för dialog.

SÄMST ÄR Negroponte när han kommer in på ideologiska frågor om framtidens teknikanvändning utan att behandla frågorna som ideologiska. Som mediaforskare menar han att det är en gåta att teven inte ännu har digitaliserats när så många andra saker i hemmet har ett datorchips i sig.
    Med en dator i teven blir vi tidsoberoende; råkar vi komma hem klockan åtta och vill se Rapport kan programmet enkelt beställas hem i digital form till den egna teven. Med en dator i teven kan vi dessutom programmera in vår egen smak, så att teven presenterar endast den typ av program som vi vill se. Total valfrihet, är mottot.

PÅ SAMMA sätt vill han se alla typer av informationsmiljöer vi lever i. Den perfekta datorn är en dator som känner dig ˇ en personlig dator i stället för en persondator – och levererar information som datorn vet att du vill ha.
    I boken finns ingen reflektion över de politiska och moraliska implikationerna av hans framtidssyn. Negropontes idéer om att leva digitalt har tydliga nyliberala drag. I hans digitala värld räknas endast du och din vilja – inte någon annans.
    Inte heller tycks han se något etiskt problem med att uteslutande handla efter den egna viljan. Negroponte verkar mena att det man vill ha är alltid detsamma som det man behöver. Det tror inte jag. Att endast erhålla det jag för stunden tror mig vilja ha betyder att jag i hög grad frånsäger mig oväntade intryck från andra. Frågan är i vilken utsträckning medborgare i ett demokratiskt samhälle bör tillåtas frånsäga sig detta.

JAG TOLKAR frånvaron av politiskt-moraliskt resonemang som att han antar den bland teknikutvecklare konventionella uppfattningen att tekniken är värdeneutral. Det är endast med teknikens användare vi kan diskutera moral och politik; tekniken i sig har inga inneboende värderingar.
    Det är en uppfattning som inger obehag. Allt för mycket pekar på motsatsen; att de handlingar ny teknik möjliggör och förhindrar rymmer olika värderingar. Liksom Negropontes egna visioner om ny teknik.
    Teknikutopister som Negroponte är livsnödvändiga, främst därför att de lyfter fram olika tänkbara framtider till beskådande och till diskussion.
    Däremot bör vi inte tro på dem.

tisdag, december 19, 1995

Kultur på nätet

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 951219


EN BLAND de bättre kulturtidskrifterna på Internet är faktiskt svensk. Den heter The Art Bin och återfinns i både en svensk och en engelsk version. Redaktören och formgivaren Karl-Erik Tällmo har lyckats med att inte bara överföra – det vill säga digitalisera – en tidskrift till Internet, utan han har också funderat en del över en tidskrifts utformning för detta medium.
    Nummer tre – eller den andra uppgraderingen, som det heter på nätet – av The Art Bin har nyligen kommit ut. Kommit ut förresten, finns att hämta, är ett rimligare uttryck. På nätet kommer inget ut; allt hämtas. Distributionen av digitala tidskrifter fungerar omvänt vad vi är vana vid.
    Vi får ta del av en miniutställning av en av Sveriges seriepionjärer, Oskar Andersson (1877–1906), vars kanske mest kända serie är "Mannen som gör vad som faller honom in". En absurd serietecknare vid seklets början, väl värd att upptäcka.
    I ett par andra utställningar visas både datorrelaterad och "vanlig" konst av konstnärerna Teresa Wennberg och Kent Wahlbeck. Och kanske är det främst konst som gör sig extra väl i datormediet. Tidskriften laborerar med olika inramningar till konstverken som därmed kan förstärka (till och med förändra?) intrycket.
    Dessutom får man sig till livs poesi av Linda Hedendahl; dikter som inte tidigare publicerats. Detta visar också på en viss kvalitet med digitala mått mätt. Det är annars vanligt att Internet ses som ett andrahandsmedium, där man publicerar sådant som redan är publicerat någon annanstans.
    Adressen på nätet är http://www.algonet.se/ artbin/aashome.html