tisdag, april 29, 2014

Mot en spelifiering av arbetet

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 140429

Samtidigt som informationstekniken har utvecklats de senaste decennierna, har visioner formulerats kring hur denna teknik ska kunna förnya arbetsorganisationen, effektivisera arbetsprocesser och förändra utformning av arbetsplatser. Vissa visioner har implementerats, andra inte.
          Vi har fortfarande inte sett röken av det papperslösa kontoret. Den visionen formades redan på 1980-talet, medan pappersförbrukningen i realiteten ökade kraftigt i takt med bättre och billigare utskriftsteknik. Fram till i dag. Under de senaste åren ser vi en tydlig minskning av pappersanvändning, vilket skulle kunna förklaras av bättre och billigare bärbar teknik.
          I slutet av 1990-talet lade sociologen Manuel Castells fram sin stora analys av informationsåldern med nätverket som den organisationsform som skulle genomsyra framtidens samhälle. I nätverksföretaget skulle arbetstagarna få helt nya roller; anförare, utformare, integratörer, operationsobjekt. Det som arbetade högt upp i organisationen skulle erhålla högre grad av självstyrning, medan de som befann sig längst ned utförde förprogrammerade uppgifter.
          En annan vision har handlat om det automatiska kontoret; att många informationsbehandlande kontorssysslor kan automatiseras. Det har förvisso skett en hel del automatisering av manuella uppgifter, men någon genomgripande automatisering är svår att skönja. Men i en tid när det prövas att medelst robotar som med smarta algoritmer skriver böcker, bidrar till tidningsinnehåll och liknande, kanske kontorsautomation får en skjuts.
          I artikeln Visualising the future of work: myth, media and mobilities i den vetenskapliga tidskriften Media, Culture & Society (24/3 2014) diskuterar Justine Humphry främst 2000-talets stora vision om arbetets förändring: det mobila arbetet.

Det tidigaste begreppet som skulle fånga den teknikdrivna förändringen av den statiska, fysiska arbetsplatsen var "the virtual office", det virtuella kontoret. Var och en skulle ha sitt kontor i sin dator. Där skulle allt som behövdes för att utföra sitt arbete finnas, inklusive de för arbetsuppgifterna nödvändiga människorna, som exempelvis kollegor, kunder och uppdragsgivare.

          Emellertid var det ett annat begrepp som fick fäste på 2000-talet för att beskriva detta fenomen: "anytime, anywhere". Arbetet skulle kunna utföras när som helst, var som helst. Kring begreppet byggdes en diskurs av total flexibilitet, enorm frihet för arbetstagaren, liksom en aura av nydanande teknikanvändning samt att arbetet framställdes som så mycket lättare och effektivare att utföra.
          Samtidigt framställdes den tidigare arbetsorganisationen där arbetstagarna arbetade på en specifik plats med kontrasterande terminologi: gammalmodig, statisk, tungrodd, långsam och ineffektiv.
          Bilderna som framställde de mobila arbetstagarna skilde sig väsentligt åt beträffande kön. Den mobile mannen bodde på dyra hotell med exklusive service, förmånliga medlemskap och andra privilegier. Den mobila kvinnan var både arbetstagare och mamma; genom det mobila arbetet kunde hon bättre balansera både arbete och omsorgen om barnen i hemmet. Mannen i kostym med sin laptop, kvinnan med ett barn i famnen framför sin laptop.

I kölvattnet av det mobila arbetet följde flera organisationer upp förändringen med att ta bort de individuella arbetsplatserna – kontoren – för att skapa så kallade kontorslandskap. Eftersom den största delen av arbetet utförs i rörelse, eller på annan plats än den fysiska arbetsplatsen, ansågs det ineffektivt med individuella kontor med låg beläggning.

          Det resulterade i stora öppna ytor, där vanligtvis ingen har en egen arbetsplats, utan tar plats där det finns plats; ibland fast bordsmöblering, ibland bord och stolar på hjul som kan placeras där arbetstagaren finner det lämpligt.
          Det intressanta med kontorslandskapen är att vid vetenskapliga studier framstår de i negativ dager. I Sverige har psykologen Helena Jahncke med kollegor studerat störningsfaktorer i form av ljud i största allmänhet påverkar prestationer och hur kollegors samtal med varandra eller i telefon är svåra att ignorera.
          Jahncke pekar i sin doktorsavhandling Cognitive Performance and Restoration in Open-Plan Office Noise på försämrad koncentrationsförmåga, ökad trötthet och brister i motivation vid ökat bakgrundsljud.

Den allra mest aktuella visionen om arbetets förändring tar dock inte Justine Humphry upp i sin artikel. I dag är "gamification", spelifiering av arbetet på mångas agenda. Vilka konkreta uttryck spelifiering kommer att få är ännu i sin linda, men flera som sysslar med verksamhetsutveckling och liknande omfamnar idén.

          Spelifiering av arbetet innebär i allt väsentligt att låna företeelser från datorspelens värld när arbetet ska organiseras. När du spelar datorspel kan du få poäng eller extraliv för prestationer, få ljudeffekter eller visuella dito när du lyckas med något och erhålla statusmarkörer samt placeras i rankinglistor.
          I arbetssammanhang handlar det om att skapa belöningssystem på många nivåer. Utöver lönen ska anställdas prestationer belönas för uppnådda delmål eller bra prestationer. Det handlar om att skapa tävlingsliknande situationer där någon kan vinna något. Men i grunden handlar det om att få urtråkiga arbetsuppgifter att framstå som roligare; spelifiering ska fungera som motiveringshöjare.

Arbetsprocesser som tävlingsprocesser, belöningssystem som skapar en form av betingning hos arbetstagare och ett än större fokus på prestation – som arbetstagare är man sin prestation, inte sig själv.

          Man brukar skilja mellan inre och yttre motivation. Spelifiering avser att höja den yttre motivationen till att utföra ett arbete i form av såväl materiella som immateriella belöningar. Med inre motivation avses att den enskilde motiveras av sig själv, sitt intresse för arbetets innehåll, sin vilja att uppnå skicklighet eller viljan att uppnå allt högre kvalitet i sin arbetsprocess och dess resultat.
          Yttre motivatorer är på intet vis fel i sig, men eskaleringen av dessa i form av spelifiering kan tyda på att arbetet utformas på ett sätt som gör att människor inte kan uppbåda någon inre motivation.
          Om så är fallet, vore det inte bättre att förbättra arbetsprocesser, arbetsuppgifter och arbetsvillkor än att spelifiera arbetet?

tisdag, april 15, 2014

Demonstrativt undantagstillstånd

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 140415

Parallellt med att vårdpersonal, brandmän, skolelever, liksom företag som Volvo Lastvagnar i Umeå och Kronfönster i Växjö protesterar mot besök av Sverigedemokraternas partiledning, avancerar nazistiska Svenskarnas parti i offentligheten.
           Svp har ansökt och erhållit demonstrationstillstånd i Jönköping på självaste första maj och polisen uppmanar allmänheten att hålla sig borta, enligt SVT:s Smålandsnytt.
           Är inte detta en form av undantagstillstånd, frågar jag mig, och vänder mig till den italienske filosofen Giorgio Agamben och hans bok Undantagstillståndet (2005).
           Ett undantagstillstånd är rent allmänt en situation där medborgare undantas vissa rättigheter. Ett vanligt exempel är utegångsförbud. Förvisso förbjuder inte polisen medborgare att vistas ute i Jönköping den första maj, men uppmaningen drar åt det hållet.
           Varje undantagstillstånd, eller situation som kan tolkas som sådant, är "olagligt", menar Agamben. Det är författningsenligt, eftersom polisen, vad jag förstår, inte kan neka nazisterna demonstrationstillstånd. Men det strider mot såväl vår intuitiva som vår rationella föreställning om ett demokratiskt samhälle.
          "Undantagstillståndet framträder i detta perspektiv som en tröskel där det inte längre går att skilja mellan demokrati och absolutism", skriver Agamben. Tolkar vi situationen i Jönköping som ett undantagstillstånd förblir normen – demokrati – giltig, samtidigt som de extrema handlingarna – nazistdemonstrationer – ges lagligt stöd.
           Undantagstillståndet är ett tillstånd bortom demokratin, genom vilket vi måste förstå fascistiska och nazistiska rörelser och partier.