fredag, juli 29, 2005

Döda bloggares sällskap

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050729 (Lix=44)

Nu bloggar inte bara levande författare, utan även döda dito. Många författare har ju varit flitiga dagboksskrivare, vilket vi nu kan se publicerade i olika bloggar.
     Bland annat Franz Kafka (1883-1924). Här publiceras löpande utdrag ur The diaries of Franz Kafka på både tyska och engelska.
     Vi ser också den något okände W N P Barbellion (1889-1919) blogga. Barbellion är en pseudonym för Bruce Frederick Cummings som skrev The Journal of a Disappointed Man, en roman med kronologisk dagboksstil.
     En annan död författare bloggar på. Det är Samuel Pepys (1633-1703) dagböcker som publiceras i samma takt som Pepys skrev dem.
     Det sista exemplet jag sett är Henry David Thoreau (1817-1862). Det är Thoreaus Journal som kontinuerligt publiceras på bloggen.
     Säkert finns fler döda författarbloggar för den som söker. Bloggen är ju designad för att publicera kronologisk text, vilket gör bloggen till ett optimalt publiceringsformat för dagböcker. Liknande författarbloggar torde därför sannolikt öka i antal.
     Dessutom inbjuder bloggarna till samtal om dessa författare och deras dagböcker och författarskap, genom bloggens kommentarsfunktion.
     De ovanstående författarbloggarna har självklart också rss-flöden, så att man kan prenumerera på dagböckerna. På så sätt får man läsa de döda författarnas dagböcker i realtid, men med en annan betydelse av realtid.
     Dock har jag inte sett någon död svensk författarblogg ännu. Visst skrev flera svenska författare dagböcker?
     När får vi se Strindberg blogga?

måndag, juli 18, 2005

Om Star Wars på telnet

X tipsade om en fantastiskt nördig sak. Öppna ditt terminalfönster och ange telnet towel.blinkenlights.nl, så får du se Star Wars i telnetformat. Fantastiskt. Vad är det som gör att man förtjusas – jo, förtjusas – så över detta?
     Förtjusningen bottnar enligt Y i förståelsen av fenomenet nördighet, vilket är "ett slags effektivitetsmått, där värdet av input och outputs sätts i relation till varandra i kombination med att input och output måste ses som hörande från helt (inbördes) inkommensurabla perspektiv".
     Den som förtjusas har, enligt Y, "inte grisat ner sig fullständigt i något av perspektiven; varken mainstream eller nörd; men samtidigt skapligt nära tillgång till båda två för att se humorn och värdet i och av det hela".

fredag, juli 15, 2005

Med röven mot kunden

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050715

Inte för att jag brukar läsa Dagens Industri särskilt ofta, men jag stötte på en artikel där krönikören Christer Mårdbrant (21/6) riktar skarpa formuleringar mot musikindustrin.
     ”Det är inte ofta man ser en storindustri vända röven mot sina kunder och förolämpa dem efter bästa förmåga”, skriver Mårdbrant, och fortsätter: ”I stället för att se dessa film- och musikälskare som potentiella kunder ses de av industrin som fiender”.
     Den pågående digitala transformationen i samhället kan antingen bejakas eller motarbetas. Mårdbrant bejakar denna transformation, så det står härliga till:
     ”Är det inte alltmer uppenbart att vi står inför ett klassiskt teknikskifte där en ålderdomlig, tungfotad och bortskämd bransch blivit överkörd av unga, entusiastiska och uppfinningsrika entreprenörer som förstått att använda ny teknik?”
     Lobbyarbetet som skapat den märkliga skärpningen av upphovsrättslagen är de sista dödsryckningarna från en musik- och filmindustri som allt mer framstår som ludditer, som 1800-talets teknikmotståndare kallades. Teknikfientliga och reaktionära.
     Rest in peace.

fredag, juli 01, 2005

Kärleken till bloggarna

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050701

Bloggosfären har befolkats av några olika typer. Spårhundar; sådana som nosar upp kuriöst, udda och ofta intressant material på nätet. Urtyp: Erik Stattin. Ideologer; sådana som inte tycker att de vanliga mediernas debattutrymmer räcker till för sin tankesmedjas verksamhet. Urtyp: Johan Norberg.
     Tidigare i år har vi sett åtminstone två nya typer. Journalistdagböcker är den ena; sådana som skriver om allt det personliga och privata som inte tidningen vill trycka. Urtyp: Linda Skugge.
     Politikerbloggar är den andra; sådana som varje parti, särskilt dess ungdomsförbund, bara måste ha, tycks det. Urtyp: vilken som helst, ingen sticker ut.
     Senaste veckorna har två nya typer tillkommit. Mille Milnert vid Linköpings universitet är Sveriges första universitetsrektor med en egen blogg. Syftet med bloggen är, anger han, att han genom den ”ska kunna sprida annoterad information om aktuella ämnen, kommentera händelser och ge uttryck för mina åsikter”.
     Inte så mycket bloggande för Mille hittills, dock. En kortis om nya högskoleproppen och två svar på frågor från studenter. Kan verkligen en rektor blogga om annat än trivia? Knappast. Därtill är uppdraget alltför politiskt, i ordets mest allmänna mening.
     Den andra typen som vi nyss fått se i bloggosfären är den skönlitteräre författaren. Sigge Eklund, aktuell med boken Det är 1988 och har precis börjat snöa, som fullständigt förbehållslöst förklarar sin kärlek till bloggandet.
     Om bloggandets stilistik skriver han: ”Jag är så lycklig över att behöva slippa skriva bra. Jag kände ju hur jag tog skada av det. För det var som om ju bättre jag blev desto större avstånd blev det mellan mig och innehållet. Jag var till slut så bra på att kontrollera språket att jag kunde styra det vart man vill. Jag vill inte styra längre. Jag vill bli styrd istället. Av innehållet.”
     Om bloggens snabbhet skriver han: ”I bloggen skriver jag äntligen i realtid. Redan idag kan jag denna första dag konstatera att den kommer att få enorm betydelse för mig. Jag kan till och med tänka saker som: Varför överhuvudtaget skriva romaner? Jag har ju aldrig skrivit romaner för att jag vill skriva romaner. Jag skriver ju för att jag behöver få ständigt utlopp för nåt och det kan jag ju få lika bra här.”
     Om kärleken till bloggarna skriver han: ”En sak jag tänkt på, när jag nu läser bloggarna: Jag konstaterar att jag aldrig tyckt illa om en blogg. Aldrig. Jag menar det. Och detta är ju jävligt intressant. Kanske är det så, ändå, att man inte kan ogilla någon, om man lär känna den, på riktigt, som man ju gör via bloggarna.”
     Sigge definierar bloggen som ingen annan.