Om Facebooks seger över människans avsikter

Ofta är det i akademins marginaler de originella tankarna tänks. Mediefilosofen Vilém Flusser är ett typexempel. Som tjeckisk jude tvangs han fly Prag under 30-talet för att tillbringa ett par decennier i Brasilien. Sedermera flyttade han hem till Europa och förde ett kringflackande liv ända till sin död.
       Flusser intresserade sig mycket för bilden och relationen mellan den apparatur som kan bistå människan med bildskapande och dess användare. För att förstå bildsamhället behöver vi läsa Flusser, och då särskilt det enda av hans verk som har översatts till svenska: En filosofi för fotografin från 1983.
       I denna text försöker jag förstå Facebook som en apparatur, i Flussers anda. Metoden är analogin. Relativt nära Flussers text, överför jag Flussers idéer om fotoapparaturen och dess fotograf till Facebook och dess användare.

---------------------------------

Facebook är ett komplicerat objekt. Om vi grovt sett delar in kulturella artefakter i två delar – de som konsumeras och de som används för produktion (verktyg) – blir det svårt att se Facebook som vare sig något som konsumeras eller som ett verktyg.
       Verktyg är förlängningar eller simuleringar av mänskliga organ. När verktygen började utformas med hjälp av vetenskapliga teorier blev de effektivare och större och fick benämningen maskiner. Den industriella revolutionen, med betoning på ”revolution”, definierar Flusser på följande sätt: ”Före den industriella revolutionen omgavs människan av verktyg. Efter den industriella revolutionen är det maskinerna som omges av människor.”
       Facebook är varken ett verktyg eller en maskin. Facebook är inte en del av vare sig det förindustriella samhället eller det industriella, utan det post-industriella samhället. I industrisamhället är arbete essentiellt; såväl verktyg som maskiner arbetar och förändrar världen genom de bearbetningar de utför. ”[Facebook] avser inte att förändra världen, utan att förändra världens innebörd. Dess avsikt är symbolisk”, menar Flusser.
       Facebooks maktspel kan identifieras. Användaren har makt över dennes information på Facebook, medan Facebook har makt över användarens beteende – dennes gester. Denna förskjutning av makt är informationssamhällets egentliga kännetecken.
       I Facebooks resultat, användarens Facebooksida, framträder det karakteristiska för varje postindustriell apparatur – nämligen att apparaturens kategorier påförs kulturella förhållanden för att därefter filtrera dessa kulturella förhållanden. Vad en Facebooksida visar är hur Facebooks kategorier täcker kulturella förhållanden likt ett nät och tillåter oss se det som passerar genom maskorna.
      ”Konsekvensen är [Facebooks] enhetliga masskultur” och allt förstås ”genom samma kategorier, samma maskor”, menar Flusser och tänker på Kant.
       Användarens val av information att lägga upp på Facebook kan tyckas fritt, men är bestämt av Facebooks program. Användarens frihet blir därmed en chimär; en programmerad frihet. Även om Facebook används enligt en användares avsikt, är denna avsikt programmerad av Facebook. Detta är den digitala gesten.
       På samma sätt kan användaren endast lägga upp den information ”som är lämplig att [lägga upp], dvs det som är inskrivet i [Facebooks] program”, menar Flusser. Möjligen tror användaren att det är hans egna estetiska, epistemologiska eller politiska kriterier som han/hon tillämpar vid val av information. Men det är ett falskt medvetande. Dessa kriterier är programmerade i Facebook.
       Varje Facebooksida representerar dels samarbetet mellan användaren och Facebook, dels konflikten mellan dessas avsikter. IT-kritiken – dechiffreringen av datorapplikationer – har som uppgift att visa såväl samarbetet som konflikten.
       IT-kritikens två frågor bör enligt Flusser vara: ”Hur framgångsrik har [användaren] varit i att underställa [Facebook] sina egna avsikter och med vilka metoder? Hur framgångsrik har [Facebook] varit att avleda [användaren] från hans avsikter och med vilka metoder?”
       De goda, de bästa Facebooksidorna är de, där användaren har lyckats få Facebookprogrammet att arbeta utifrån sina syften – det vill säga att Facebook har underkastats mänskliga avsikter.
       Om IT-kritiken inte lyckas visa relationen mellan användarens och Facebooks avsikter, så är inte Facebooksidorna dechiffrerade. Då vidmakthålls föreställningen om att Facebooksidor avbildar situationer i världen. Och då, menar Flusser, programmerar Facebooksidorna ett samhälle i Facebooks tjänst.
       Tyvärr intar IT-kritikern ofta Facebooks position, det vill säga kritikern blir en funktionär av Facebook. ”Kritikern samarbetar med [Facebook] i dess kamp mot [användarnas] subversiva avsikter”, menar Flusser. På så sätt görs Facebook osynligt för användaren, vilket är precis vad Facebook vill.
       Det är en karakteristik för intellektuella och kritiker i allmänhet i det postindustriella samhället, vilket enligt Flusser bidrar till ”[Facebooks] seger över människans avsikter”.