Det är svårt att värja sig

I serien Hatkärlek, Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030719

Torbjörn Tännsjö äger förmåga att irritera människor. Även mig. Men jag hyser även beundran för honom. Varje gång han skriver ett inlägg – alltid i svåra, brännande frågor – på DN Debatt är det intressant.

Handikapporganisationer har gått i taket för hans uppfattning om fosterdiagnostik, kristdemokraterna för Tännsjös kritik mot den kristna moralen som värdegrund i skolan (därför menade Alf Svensson en gång att Tännsjö borde få sparken från universitetet), idrottsrörelsen för en artikel där han jämför elitidrott med fascism. Med mera. Han berör, minst sagt.

Vad är det som retar upp mig när jag läser Tännsjös böcker och artiklar? Ett svar finner jag i hans normativa hållning. En vanlig ansats inom praktisk filosofi är tillämpad etik. Med det avses förmågan att tillämpa en moralisk princip på ett praktiskt problem, och kunna dra rätt slutsats om hur vi bör handla för att lösa problemet.

Tännsjös ansats, som jag förstår han hållit sig till från sin doktorsavhandling på 70-talet till dagens professorsstol, är den normativa etiken. Det räcker inte med att kunna formulera vad som är ett moraliskt riktigt handlande. Först måste vi finna den korrekta moralläran. Det är hans filosofiska projekt.

Enligt Tännsjö kommer utilitarismens moralprinciper närmast sanningen. Enligt denna lära ger varje moraliskt korrekt handling goda konsekvenser, med vilket i sin tur avses att maximera välbefinnandet – lusten, lyckan – för så många som möjligt.

Om vi finner att tillämpningen av utilitarismen vid olika moraliska problem ger dåliga konsekvenser, bör utilitarismen förkastas. Helt enligt dess egen grundprincip. Att den fortfarande tillämpas och är vitt spridd i samhället tyder på att den ger goda konsekvenser.

När bilvägar byggs, till exempel, värderar man människoliv och jämför med kostnader för olika säkerhetsanordningar. Därefter fattas beslut om en viss säkerhetsnivå. Skulle samhället i stället utgå från, säg, en pliktetik som hävdar att människolivet är heligt och allt som kan bör göras för att förhindra människors död, skulle varje bilväg utrustas för maximal säkerhet, oavsett kostnad.

Så varför återkommer Tännsjö gång efter annan med argument för mer utilitarism om samhället redan tillämpar den? Svaret är att för vardagsutilitaristen är denna morallära svår att konsekvent tillämpa i svåra frågor. Som exempelvis dödshjälp, som han menar bör tillåtas i ett samhälle som utgår från en utilitaristisk morallära. Tännsjö är konsekvent som ingen annan.

Det går att uppfatta honom som en missionär, likt en kyrkans man som propagerar Guds ord. Ett typexempel är hans Grundbok i normativ etik, där han undersöker sju olika moralläror. I sin undersökning och kritik av dessa, fungerar hela tiden utilitarismen som rättesnöre.

Missionärsmetaforen är dock missvisande med sin konnotation till religionen. Tännsjö är ateist. Kristen eller annan religions moral är närmast en motsägelse för honom. ”Gud saknar moralisk relevans”, har han skrivit.

Men alldeles oavsett vad man tycker om hans morallära, består hans skicklighet. Han är extremt tydlig, extremt avgränsad och väljer exempel och argument som ställer stora krav på den som försöker gå honom emot.

Det är ingen slump att han ofta skriver i dagspress. Ju mindre utrymme han har, desto skarpare framstår hans argumentation. Också genom analys av andras (o)moral, som hans senaste artikel på DN Debatt om att Bush, givet sin egen kristna morallära, agerar djupt omoraliskt i kriget mot Irak, propagerar Tännsjö för utilitarismen. Krig kan nämligen lätt motiveras från utilitaristiskt håll.

Det kanske var sådana som Torbjörn Tännsjö Voltaire tänkte på när han formulerade upplysningens frihetsaxiom: Jag avskyr det du säger, men är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.

Yttrandefrihetens grundsats brukar vi blint ställa oss bakom och gärna citera. Men den som gör det, handlar helt i enlighet med utilitarismens moral. Att behålla yttrandefriheten intakt ger många människor högre välbefinnande än en enskild persons fortsatta liv.

För utilitaristen är människan ett medel, en vara, något som kan kalkyleras med. Därför avskyr jag utilitarismen. Men det är svårt att värja sig.