Frekvensväxling

I serien Tankar från torpet, Kultursidan, Västerbottens-Kuriren, 030722

Varmvatten, vattentoalett och dusch i torpet? Inte en chans. Det räcker fullt och fast med elektricitet. Sommartorpet är och bör vara en manifestation av ickemodernitet.
     Vatten värms på spisen, behoven görs på utedasset och kroppstvagning sker helst i en skogstjärn eller med en vattenkanna på tomten. Det är något visst med att tvingas ta hand om sina egna exkrementer.
     Torparlivets essens är att växla tempo. Nej, tempo är för specifikt ord; det rör endast hastighet. Frekvens är ett bättre ordval.
     I torpet tar allt längre tid. Färre sysslor utförs per dag, eftersom varje syssla tar längre tid att utföra.
     Man träffar färre människor, eftersom ett torp är ensligt beläget. Någon stuggemenskap, som att grilla tillsammans med stuggrannarna, existerar inte. Inte heller är den eftertraktad. Man byter några ord vid vägen, på sin höjd bjuder på kaffe eller en pilsner. Den som förutsätter ständig socialitet på somrarna, bör akta sig för sommartorpare.
     Men den relativa frånvaron av modernitet och socialitet innebär inte en total frånvändhet. Tidningen läses varje dag, nyheter och väderleksrapporter inhämtas från såväl radio som tv.
     Vädret är värt ett eget stycke. Det är som ett arv från förr att alltid vara uppdaterad på såväl väderprognoser som hur vädret varit. Man måste ju ha något att säga om man stöter på någon i byn och ska växla några ord.
     Även om det hör till att växla frekvens i torpet, sker det inte helt otvunget efter en vinter i stan. Ibland uppstår det tillstånd somliga kallar lappsjuka. Långsamhetens stress tar överhanden och man beger sig tillbaka till staden.
     Det gäller att skapa motmedel.