Virtuell anonymitet?

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 990805


Den främsta kvaliteten i att mötas på Internet i stället för i den fysiska världen, hävdas det från en del håll, är att sådana sociala markörer som kön, etnisk tillhörighet, hudfärg, ålder och social status kan fås att försvinna – eller omformas efter behag. Om man inte själv yppar dessa kännetecken själv, vill säga. Därför anses virtuella möten mera jämlika och demokratiska.
    Trams, hävdar andra, särskilt feministiska IT-forskare. Vi bär alltid med oss inlärda beteenden som kommer till uttryck vid kommunikation, och som härrör från dessa sociala markörer. Och på nätet ser vi manlig aggression, kvinnoförtryck, rasism och så vidare. Att sådana identitetsbyggande kännetecken skulle kunna trollas bort i den virtuella världen är något som bara män med storslagna utopier drömmer om.
    Nu finns dock möjligheten för var och en att testa detta. Forskare vid Georgia State University har skapat ett Turingtest för identitet i den virtuella världen.
    Turingtestet är namngett efter Alan Turing, en av de viktigaste teoretikerna bakom dagens datorteknik och föregångare inom området artificiell intelligens. Turing var övertygad om att det var möjligt att konstruera maskiner som kunde efterlikna människors tankeförmåga.
    För att övertyga skeptikerna konstruerade han ett test. En testperson fick på en textterminal skriva frågor som gick till både en maskin och en människa, vilka befann sig i olika rum. Om testpersonen utifrån de svar som inkom inte kunde avgöra vilka svar som maskinen respektive människan levererade, ansågs maskinen besitta (simulerad) mänsklig intelligens.
    Beter sig män och kvinnor olika i virtuella miljöer? Kan man säga vem som är man och vem som är kvinna vid kommunikation på nätet? Kan man veta någons ålder, nationalitet, yrke etc genom att samtala med någon anonym person på nätet?
    Dessa frågor syftar detta Turingtest söka svar på – såväl forskarna som deltagarna får kunskap under testerna. Och i förlängningen vill forskarna söka kunskap om möjligheterna att skapa virtuella klassrum som är genusbefriade eller virtuella rättssalar utan människors hudfärg.
    Detta kan ses som en vilja att kunna designa mera "neutrala" sociala miljöer; miljöer där kön, etnicitet, nationalitet upphör vara betydelsebärande kategorier. Frågan är om sådana sociala miljöer blir rikare eller fattigare.
    Svaret är inte alldeles självklart.