Läskunnighet som hållbart värde

Hållbara värden
Åtta essäer om tingens ordning och idéers bärkraft
Marie Cronqvist (red)
Makadam

Riksbankens Jubileumsfond är en stiftelse som stödjer svensk forskning med anslag, företrädesvis till humaniora och samhällsvetenskap. Nu har stiftelsens första årsbok kommit ut med essäer från åtta forskare, vars forskning medgetts finansiering.
     Temat är tillika antologins titel, Hållbara värden, med historikern Marie Cronqvist som redaktör. Temat ligger rent semantiskt nära de senaste årens närmast uttjatade koncept hållbar utveckling. Men här är det värden som fokuseras.
     Det är en synnerligen intressant läsning. Den vetenskapliga essän är underskattad som kommunikationsform. Svenska forskare borde i högre utsträckning inte enbart publicera forskningsartiklar i vetenskapliga tidskrifter, utan även vetenskapliga essäer på svenska.
     Nå, när åtta forskare från olika discipliner formulerar sig med utgångspunkt i ett generellt tema, lockas man att undersöka vad som eventuellt förenar dem. Går det att uttolka ett gemensamt värde som forskarna anser vara hållbart över ämnesgränser?
     Jo, det är möjligt. Några essäer sticker ut mer än andra. Två är skrivna av dels den politiska filosofen Lena Halldenius, dels den filosofiske statsvetaren Johan Tralau. Halldenius utför en förträfflig undersökning av frihetsbegreppet och visar hur den traditionella dikotomin mellan negativ frihet (frånvaron av tvång) och positiv frihet (friheten att fungera som förnuftig aktör) är otillräcklig för att förstå människans frihet.
     Genom närläsning av liberalismens stora namn, visar hon hur liberalismens politiska företrädare genast måste göra sin hemläxa. Liberaler kan inte nöja sig med sitt traditionella negativa frihetsbegrep, utan måste läsa framför allt filosofen John Locke för att finna ett tredje frihetsbegrepp. Frihet måste sträckas ut från enbart individens vilja till en social frihet – en människa är inte fri enbart därför att hon upplever sig fri och tillfreds.
     ”Den nöjda slaven” är paradexemplet. Individen kan inte ensam avgöra sin frihet.
     Tralau undersöker gränserna för den neutrala staten. Det gör han genom att undersöka argumenten för en liberal stat att förbjuda incest. Inte för att han eller någon annan önskar detta tillåtet, utan för att – synnerligen intrikat – med incest som exempel visa att den liberala staten är en omöjlig konstruktion.
     Om liberalismen ska tillhandahålla en värdeneutral stat – det vill säga en stat som inte föreskriver det goda livet för medborgarna – måste denna stat tillåta incest. Där skulle Tralau kunna sluta sin essä, men tyvärr. Det blir grumligt och gyttjigt när den kulturkonservative Tralau inte kan avstå från att använda sin briljanta analys till att landa i det kristna äktenskapet som lösningen på den liberala statens hållning till tabubelagda fenomen.
     Både Halldenius och Tralau kan sägas på olika sätt visa sprickan i den liberala rustningen. Kanske är inte historien slut, som Francis Fukuyama formulerade sin klassiker om liberalismen som den slutgiltiga politiska ideologin för samhällens utformning. Men där Halldenius söker utveckling, söker Tralau tillbakagång.
     Informatikern Jonny Holmström skriver om nätverket som social princip i Internets spår. Med en tydlig teknikdeterministisk ansats menar Holmström att utan att förstå fenomen som fildelning, digitala nätverk och digitala produkter kan vi inte utveckla organisationer och marknader.
     Det är omöjligt att ta betalt för digitala produkter, är en av hans deviser. En annan är att vi måste bejaka den irrationalitet som nätet medger.
     Såväl dessa tre som övriga essäister i boken har ett hållbart värde gemensamt: läskunnighet, läsförmåga, i djup och vid mening. Halldenius finner frihetsbegreppet hos Locke genom närläsning, Tralau läser liberalismen, Holmström läser informationstekniken.
     Dessutom läser litteraturvetaren Inge Jonsson det litterära arvet, arkeologerna Berit Wells och Arto Penttinen läser fornlämningar i Grekland, ekonomen Miriam Salzer-Mörling läser varumärken, etnologen Lynn Åkesson läser våra sopor och religionssociologen Thorleif Pettersson läser kulturella värderingar.
     Det är förmågan att läsa som leder oss framåt. Nästa fråga är huruvida vi som samhälle lyckas upprätthålla den förmågan.