Kultursidan Västerbottens-Kuriren 110122
Begreppet essä betyder ungefär ”försök att förstå”. Man känner igen en essä när läsaren dras in i författarens egen förståelseprocess, i stället för att enbart ta del av en kunskapspresentation. Ett prövande, i stället för redovisande, förhållningssätt.
Sociologen Karl Palmås bok En liten bok om slem (Federa förlag) är ett exempel på en essä. Det slem som undersöks är inte det fysiologiska, materiella slemmet, utan det sociologiska, strukturella: ett sätt att mer ingående förstå uppkomsten av patriarkat, manlighetskultur och homosocialitet.
Termen gubbslem dök upp i början av 2000-talet, som en benämning på män i detta avseende; män som tar stor plats, skapar sin egen överordning, kräver att behagas och saknar empati, särskilt för kvinnor.
Palmås vill undersöka, snarare än diskutera, gubbslemmet och hur sådant uppstår, det vill säga slemmets tillblivelseprocesser. Han betraktar gubbslem som en struktur, ett nätverk om man så vill, som något som inte är, utan ständigt blir till. Strukturer existerar endast i ständig tillblivelse.
Då blir frågan vad som producerar strukturen.
Utgångspunkten för att förstå är 1800-talssociologen Gabriel Tardes idéer om imitation och smittor. Genom att ständigt imitera beteenden, upprepa varandras utsagor i mötesrum eller media, dunka varandra i ryggen skapas det mönster som leder till ett mer eller mindre uttalat ”vi”.
Beteendet är smittsamt, eftersom det innebär fördelar att tillhöra detta ”vi”, denna struktur, detta slem. Men tillkomsten av detta ”vi”, denna manliga struktur, är inte en planerad aktivitet, menar Palmås, utan en emergens.
Med emergens avses att ett komplext mönster kan uppstå utifrån enkla beteenden, utan någon överordnad styrning. Ett återkommande bastubad med grabbarna kan mycket väl bidra till gubbslemmet.
Även om gubbslemmet är utgångspunkt och huvudexempel för Palmås essä, kan idén om strukturers tillblivelse appliceras på andra fenomen än patriarkat eller manlighet. Det vore möjligt att studera människors beteenden i stadsmiljöer med hög koncentration av människor, för att se vilka strukturer som skapas och upprätthålls genom imiterande och associativa beteenden.
Liksom självfallet på internet, där vi kan se många exempel på imiterande och smittande beteenden. Ett av de senaste exemplen – påpassligt nog apropå gubbslem – är tråden #prataomdet på Twitter. Journalisten Johanna Koljonen initierade tråden med utgångspunkt i behovet att prata om sexuella gråzoner; oklara sexuella situationer med inslag av tvång, makt och övergrepp.
Smittan spred sig oerhört snabbt. Hundratals kvinnor började #prataomdet, om sina erfarenheter av – just det, gubbslem, vilket alltså är annan smitta.
Med En liten bok om slem förstår vi världen lite mer, tack vare essäformen, som annars inte är så vanlig i vetenskapliga sammanhang.
Men ack så värdefull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar