Blir vi dummare av nätet?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 081112

Media is the message, hävdade Marshall McLuhan tidigt på 60-talet. Omtolkat till dagens mediasituation: Internet är inte enbart en ny informationskanal, utan det sätt att via nätet förmedla och motta information påverkar vårt sätt att tänka och lära.
     Det finns en växande oro i USA kring sättet vi – och främst den yngre generationen – läser texter, tar till oss information och till slut formar vår kunskap och världsbild. Oron kretsar kring Internet.
     I en essä i The Atlantic Monthly (aug -08) frågar författaren och teknikkritikern Nicholas Carr om Internet gör oss korkade, med hänvisning till några iakttagelser. Han menar att hans ständigt ökande webbläsande gör att han upplever sig okoncentrerad och har svårt att läsa längre texter.
     En av Carrs kollegor har, trots en universitetsexamen i litteraturvetenskap, slutat läsa böcker – på grund av bekvämligheten i att läsa korta, tillrättalagda texter på nätet.
     En annan kollega instämmer. Hans tänkande har blivit mer staccato-liknande – mer likt hans läsande; korta, snabba nedslag i webbsidor, bloggar och forum. ”Jag kan inte läsa Krig och fred längre”, säger han vemodigt.

Ett steg längre går Mark Bauerlein, professor i engelska, i sin nya bok The Dumbest Generation. Tesen är att amerikanska ungdomar aldrig har varit så okunniga, så ointresserade av sin sociala och politiska omvärld, så historiskt ignoranta och så icke belästa som i dag.
     Han hittar inte på, även om han spetsar till det. Tesen understöds av ett flertal studier som genomförts av olika organisationer och myndigheter. Ett exempel: Andelen ungdomar som finner det mycket viktigt att vara uppdaterad kring politiska frågor var 60 procent år 1966 – och 36 procent 2005.
     Bauerlein visar en paradox. Samtidigt som livet aldrig har varit så fritt, tillgången till prylar aldrig varit så stor och skolan aldrig varit så lättillgänglig – har kunskaperna och den intellektuella färdigheten inte följt samma utveckling.
     Det materiella innehavet har aldrig varit större. Det intellektuella innehavet har aldrig varit lägre.
     Bauerlein är säker på orsaken. Ungdomar läser allt mindre litteratur till förmån för att tillbringa allt mer tid framför skärmen. Det visas i flera studier. Det menar Bauerlein är ett stort kulturellt och pedagogiskt misslyckande.
     Ungdomars mentorer har svikit, såväl inom som utom skolan.

Det finns all anledning att ta upp denna diskussion i Sverige. När en universitetslärare frågar en studentgrupp i vilken utsträckning de läser fack- och skönlitteratur utöver kurslitteraturen, blir ofta svaret ”aldrig”, ofta i raljant ton.
     Känns det bekvämt?
     Å andra sidan. Det är självklart att litteraturläsning är ett av de mest effektiva sätten att ta del av andra människors erfarenheter.
     Men är detta sätt det enda och allenarådande?
     Kanske är det även frånvaron av fysiska samtal, där vi diskuterar öga mot öga, dryftar antaganden och argument som är ett minst lika stort problem som att läsningsgraden sjunker.
     Internet tycks dock vara centralt i problemsituationen.