Tingsrätten i Linköping har dömt en person till villkorlig dom och 40 dagsböter (plus rättegångskostnader o dyl) för att ha utan tillstånd från rättighetsinnehavarna tillgängliggjort drygt 30 filmer och 4 592 ljudfiler till allmänheten medelst fildelningsprogrammet DirectConnect.
I resonemanget kring påföljden skriver tingsrätten att det är självklart att ”de starka kommersiella intressen som film- och skivindustrin företräder har ett ansvar för att genom förebyggande och andra åtgärder se till att de ekonomiska konsekvenserna av den alltmer utbredda fildelningen minskar”.
Läs citatet en gång till. Tingsrätten betonar hellre att branschen arbetar för att de ekonomiska konsekvenserna av fildelning minskar – än att motverka fildelning som fenomen. Fildela gärna – bara inte någon gör ekonomiska förluster, tycks tingsrätten mena.
Det tolkar jag som att tingsrätten sällar sig till den allmänna rättsuppfattningen beträffande digital kultur. Lösningen är den som jag framfört en masse; det är i längden osannolikt att tro sig kunna ta betalt för digitala produkter. Däremot kan företag ta betalt för tjänster på nätet.
Utveckla tjänsterna, skänk bort produkterna och gör en sjuhelvetes vinst ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar