Gratis är gott men inte gratis

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 080514

Det finns inga gratisluncher. Allt som är gratis har en dold kostnad. Bjuder någon dig på lunch är det sannolikt att någon söker en gentjänst av dig. Det är kapitalismens negativa konnotation: inget kan vara gratis. Altruism kan inte existera.
     Gratis representerar också en siffra: noll. Uppfunnet av babylonierna, fruktat av Antikens filosofer – eftersom Gud är oändlig, kan inte noll existera, menade de – och matematiskt ointressant i den tidiga grekiska matematiken, eftersom den byggde på geometri.
     Inte förrän på 1600-talet blev siffran noll helt accepterad i den kristna världen; därtill var Aristoteles nollfientliga filosofi, alltför inflytelserik. Via Arabien lyckades nollan leta sig till Europa.

Att noll är ett speciellt pris på en vara eller tjänst, visar några forskare inom ett område som kan översättas till ”beteendeekonomi” – ett slags tvärvetenskap mellan psykologi och ekonomi – i en forskningsartikel i tidskriften Marketing Science.
     I en serie experiment visar de hur priset noll skiljer sig markant från andra priser med avseende på hur konsumenter reagerar på prissättning. Vi tenderar överreagera, det vill säga reagera alltför positivt, närmast irrationellt, på varor och tjänster som är gratis.
     Vi tenderar värdera varor som är gratis inte enbart som att vi reducerar vår kostnad för att köpa varan i fråga, utan vi tenderar även att ge vara ett högre värde för oss själva enbart därför att den är gratis.
     En gratis vara blir därmed värdefullare än en vara som kostar marginellt mer än gratis. Det, menar forskarna, är något att tänka på för marknadsförare som med lockpriser vill fånga konsumenter till sin handelsplats. Det effektivaste lockpriset är alltid gratis.

I någon mening ger experiment som dessa stöd för de som förespråkar ett fritt utbyte av digitalt material på Internet. Ett förekommande argument är att gratis nedladdning av musik utgör en effektiv marknadsföring av en artist, vilket genererar större uppmärksamhet och i sin tur fler åskådare på konserter.
     Även om allt fler webbplatser säljer musikfiler till olika priser, blir konkurrensen med gratis nedladdning omöjlig. Gratis har ett alltför högt affektivt värde för konsumenten.
     Men även om nedladdning av digital kultur skulle legaliseras, är uttrycket ”det finns inga gratisluncher” adekvat. Det finns tendenser till att betalningsviljan för konsertinträden ökar, vilket innebär att gratis musik på nätet genererar ett högre pris för livemusik. 
     Samma princip torde gälla på annan digital kultur. Gratis är gott, men frågan är det kan existera i en kapitalistisk ekonomi.
     Den stora vinsten med att legalisera fritt utbyte av digital kultur blir, med hänvisning till den beteendeekonomiska forskningen ovan, är inte ekonomisk utan affektiv.
     Om digital kultur i form av musik, film, foto, texter, konstverk etc vore gratis, betingar dessa kulturyttringar ett högre värde för oss kulturkonsumenter än om priset vore ack så lågt.
     Det är ett hyggligt argument i fildelningsdebatten.