Vi tvingas vara alltid tillgängliga

Publicerat på UmeåLive 080512

”Oj, vad det ser jobbigt ut”, tänker jag tätt som oftast när jag ser människor på skogspromenaden, cykelturen eller andra aktiviteter som känner sig nödgade att svara i mobiltelefonen. ”Tänk att inte ens få gå ut med hunden ifred eller cykla till jobbet utan att tvunget vara nåbar.” För egen del köpte jag en mobiltelefon 1999 och slängde bort den ett år senare.
     Diskussionen om mobiltelefoni i offentliga miljöer böljar lite fram och tillbaka. Å ena sidan vill Vägverket förbjuda mobiltelefoni under bilkörning och Stockholms Lokaltrafik har infört mobilfria zoner i t-banan. Frihet från mobilsamtal har till och med givits en egen dag: Mossenmarkska ljudfonden – en organisation som arbetar för en bättre ljudmiljö i samhället – har utlyst den första juni varje år som den mobilfria dagen.
     Å andra sidan meddelade EU-kommissionen nyligen att det ska bli tillåtet att tala i mobiltelefonen under flygning. För det är väl självklart att nya och bättre kommunikationsformer ska bejakas – inte begränsas. Eller? I en essä i tidskriften Forbes (7/5 -07) utvecklar en av världens främsta Internetforskare Sherry Turkle en kritisk analys av mobiltelefoni: Tack vare teknikutvecklingen har vi människor aldrig varit mer sammankopplade – eller mer alienerade.
     Turkle ser en motsägelse i den mobila teknikutvecklingen. Trots att vi vet att världen blir allt mer komplex, skapar vi en kommunikationskultur som reducerar vår möjlighet att sätta oss ned, luta oss tillbaka och tänka efter, kontemplerande och självreflekterande. I stället tvingar vår kommunikativa kultur oss att alltid vara tillgängliga, blixtsnabbt svara på varje mobilsignal, varje sms-pip.
     Sherry Turkle är bekymrad över hur vi prioriterar tekniken framför vår sociala omgivning. Elever sms:ar och mejlar under lektioner. Vi pratar i mobilen i mataffären. Mejlar med mobilen under möten på jobbet. Har mobilens mp3-filer i öronen under promenaden. Att bli ”pausad” är det tydligaste tecknet. Det blir du när du pratar med en vän eller kollega som avbryter samtalet för att ta ett mobilsamtal eller läsa ett sms. När teknikens socialitet betyder mer än du.
     Somliga tänker sig denna teknikutveckling ett uttryck för teknokrati. Jag lutar dock åt en annan tolkning: att den mobiltekniska utvecklingen är ett uttryck för infantokrati. Den tillfredsställelse vi avses uppnå med ny teknik är inte helt olik barnens: snabbhetssträvan, att vilja ha något nu (inte i morgon eller nästa dag). Det är ungdomskultur överfört till samhällskulturen. Frågan är dock om förledet infantil betecknar de som råder över teknikutvecklingen – eller vi andra som anpassar oss till den.
     Den som köpte en mobiltelefon i början av 90-talet gjorde det för att höja sin status. Att leva utan mobiltelefon kommer att vara framtidens statussymbol, närmast en klassmarkör. Användning av mobil kommer att regleras likt rökning på offentlig plats. Ut från salongerna. Lägre status kan inte en teknisk artefakt få.