I dialogen Faidros samtalar Sokrates och Faidros om kvaliteten i ett tal av Lysias, som Faidros har i nedskriven form. Sokrates är tydlig: ”Den som tror sig kunna lämna efter sig en konstlära i en skrift och den som tar emot den ur en skrift och tror att det är något klart och stabilt – de är båda fullkomligt naiva”.
Sokrates huvudsakliga problem är textens oförmåga till dialog och prövning av argument. Oavsett vilka invändningar läsaren av en text har mot textens tes, och hur än läsaren framställer sina argument mot texten, står texten opåverkad kvar och framställer sin tes, oförändrad.
Om en människa, däremot, lägger fram en tes i ett tal, kan den som invänder mot tesen påverka talaren att förändra sin tes i dialogen. Med dialektik, menar Sokrates med metaforer från jordbruket, kan man plantera och så ”ord fyllda av kunskap, ord som kan bistå både sig själva och såningsmannen, ord som inte är ofruktbara utan rymmer en sådd varur nya ord kan spira i nya sinnen…”. Detta kan enligt Sokrates inte uppnås genom att talet skrivs ned och separeras från berättaren.
Trots Sokrates kritik mot skriften bloggade Platon på med sina dialoger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar