Ingen tjänar på att arbeta ihjäl sig

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050520

Corinne Maier
Hej Lättja
Svenska Förlaget

När jag för länge sedan arbetade som lärling, fick jag ett antal budord itutade. ”Man behöver aldrig lära sig att fuska”, var ett sådant. Undermeningen var att det kan varje människa, men att alltid göra rätt trots de motstånd det kan innebära måste läras in.
     Det verkar inte den franska författarinnan Corinne Maier tagit till sig. Hon levererar en hel bok i konsten att fuska på jobbet. Hej Lättja heter den (Svenska Förlaget); Bonjour Paresse i original. Som om konsten att göra minsta möjliga på jobbet måste läras ut.
     Men varför inte, förresten. Varför inte slå ihjäl sina gamla lär- och fördomar? Kanske är denna bok synnerligen viktig för att komma åt problemen med arbetsrelaterad utbrändhet och utmattningssyndrom.
     För vilka är det som bränner ut sig på jobbet? De (över)engagerade, perfektionisterna, idealisterna – de som lever för sitt arbete. Inte är det de som arbetar för att leva. Utbrändhet handlar ofta om den klassiska konflikten mellan mål och medel.
     Corinne Maier är akademiker (nationalekonom), tjänsteman på ett statligt bolag och riktar sina lättjefyllda råd till andra tjänstemän. Inte till lokalvårdaren eller lagerarbetaren, utan till de yrkesgrupper som ”inte längre riktigt [vet] vad de får betalt för”, som hon formulerar det.
     Hej Lättja är så klart en lättsamt rolig pamflett, men kan också läsas som ett politiskt inlägg. Där Naomi Klein kritiserar globala storföretag som utnyttjar arbetskraft i Asien, är Maier fördömande mot de stora företagen på hemmaplan.
     Näringslivets andefattiga och löjliga nyspråk, deras homofobi, deras skräck för att anställa människor med annan etnicitet, deras fullständiga illojalitet mot de anställda genom att flytta verksamheter utomlands för ytterligare vinning. Hon skräder inte orden, vilket sannolikt är ett skäl till bokens försäljningsframgångar.
     Så vad har du att förlora på att ta det lugnare på jobbet?, frågar hon läsaren, när inte ens löneutvecklingen beror på din prestationer. Det är en väl omhuldad lögn; det är förmågan att anpassa sig till en viss företagsmodell som premieras, inte kvalitet, är hennes erfarenhet.
     Dessutom får du ju ändå sparken en vacker dag, trots att företaget du arbetar på gör mångmiljonvinst, så snart företagsledningen ser en möjlighet att flytta verksamheten österut.
     Implicit, genom att vända på frågan, blir läsaren svaret skyldig: vad har du att vinna på att arbeta ihjäl dig? Hög lön? Nej. Status? Nej. Välbefinnande? Nej, utbrändhet.
     De lärdomar som grundlade mitt arbetsliv i unga lärlingsår har fått sig en positiv knäck.