tisdag, maj 31, 2005

Välkommen in i bloggosfären

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050531

Jag läser i min blogg att jag för tio år sedan här på kultursidan förutspådde var och en sin egen publicist, obekymrad av kvalitetsgranskande förläggare eller redaktör.
     Visst hade jag fel, delvis. Men det var inte en felbedömning av människors vilja att publicera texter av olika slag, utan av teknikens utveckling. Under dessa tio år utvecklades inte webbpubliceringsverktygen mot ökad enkelhet, utan mot en ökad komplexitet. Bra för proffsen, mindre bra för privatpersonen.
     I början av 2000-talet började enklare publiceringsverktyg konstrueras, där den som vill publicera på Internet kunde göra det utan särskilt avancerade tekniska kunskaper. Bloggen var uppfunnen, men egentligen är den lika gammal som webben.
     Blogg är en förkortning av ordet weblog, i sin tidigaste tappning, dels ett slags loggböcker för programmerare, dels en dagbok där människor delade med sig av sina vardagshändelser.
     De bloggar som växt fram de senaste åren är varken eller. Snarare är de publiceringsplatser för kommentarer kring samhälle, politik, kultur, litteratur etc. Dagens bloggare blir dessutom irriterade över att en blogg definieras som en ”dagbok på nätet”. Bloggarna har betydligt större pretentioner än så.
     Nu när de större dagstidningarna börjat blogga uttrycks denna definitionskonflikt än starkare. Med Expressens dagboksskrivande journalister, Per Svensson, PM Nilsson, Linda Skugge m fl, tycker många seriösa bloggare att fenomenet förs ned till en sandlådenivå.
     Om bloggosfären har ofta sagts att den är mansdominerad och politiskt högervriden. Nyligen gjordes en större enkätstudie av den svenska bloggvärlden, kallad BloggSverige 1.0 av Hans Kullin, publicerad på hans blogg Media Culpa.
     Enkäten nådde ca 360 svenska bloggare. Män är i övervikt, men inte så stor: 60 procent är män. De flesta bloggare är mellan 20 och 35 år, 80 procent har svenska föräldrar och ca 60 procent har högskoleexamen. Men att den typiske bloggaren är moderat kan inte beläggas i denna studie.
     Andelen moderater, folkpartister och socialdemokrater är ungefär lika stor: runt 15 procent. Mellan blocken är det ytterst jämnt. Framträdande är att andelen osäkra väljare är hög: 23 procent.
     Varför bloggar människor, egentligen? Skälen är kanske inte så annorlunda i förhållande till de som skriver i papperstidningar: exhibitionism, att bidra till det goda samtalet, tron att de egna texterna är unika, föreställningen om att andra är intresserade av vad skribenten har att säga, viljan till bekräftelse osv. Studien visar att bloggare omfattas mer eller mindre av dessa skäl. Men där finns också mediekritiska motiv; svensk media anses för snäv och likriktad.
     Om vi försöker distansera oss lite, vad betyder ett ökat bloggande? I en C-uppsats i journalistik pekar författarna och tillika bloggarna Jenny Isaksson och Steffanie Müller på den demokratiska potentialen. Möjligheten att blogga utvidgar det offentliga rummet, där traditionella medias monopol på rapportering, analys och debatt bryts. Möjligheten till opinionsbildning underifrån ökar, när inte traditionella media begränsar utrymmet.
     Det offentliga samtalet sväller. Men vem läser alls när alla skriver?
     Despotens våta dröm: Om alla talar och ingen lyssnar, kan Makten osynligt föra fram sina dekret och styra människorna relativt omärkbart.

3 kommentarer:

Bengt sa...

Varför är i så fall inte det total tryckfrihet i despotiska länder om det är alla despoters våta dröm att alla talar?

Jag tror du har fel i den slutsatsen. Yttrandefriheten leder till en demokratisering eftersom kunskap sprids. Despoter vill ha okunniga undersåtar. Det är ju när kunskapen sprids såsom anarkisterna gjorde i sent 1800-tal som revolutionen mot despoterna möjliggjordes.

Det är nog snarare en total kontroll av media som är en despots våta dröm.

P O Ågren sa...

Egentligen är det sista stycket i artikeln ingen slutsats, utan ett försök till kontrastering av det självklara. Det går inte att underskatta yttrande- och tryckfrihetens betydelse för demokratisk utveckling. Men när världens totala textvolym växer explosionsartat, samtidigt som människans förmåga att ta till sig information inte utvecklas knappast alls, måste det få konsekvenser. Frågan är vilka. Och om alla konsekvenser är odelat positiva, eller om det kan uppstå "unintended consequenses"...

Didi, den där tysken sa...

I den Svenska blogg-bubblan tycks det som att det finns en politisk bakgrund till idén om att tala men inte lyssna. Så borde man väl kunna tolka det faktum att många av bloggarna med explicita höger/nyliberala utgångspunkter inte tillåter kommentarer på sina bloggar?