Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000510
MIN EGEN pension har aldrig intresserat mig. Jag har ingen pensionsförsäkring. Flera har försökt övertala mig att skaffa en, alla med samma argument: med det nya pensionssystemet är det säkrast så.
Varför det? Är inte ett av det demokratiska samhällets fundamentala socialpolitiska mål att tillse den åldrande befolkningens levnadsstandard? Därför har jag inte försökt sätta mig in i det nya pensionssystemet, men en gnagande känsla säger att jag borde.
Till min glädje dimper två tidskrifter ned i min brevlåda med ett par dagars mellanrum, med två artiklar som tydliggör det nya pensionssystemet. Det är dock ingen uppbygglig läsning.
I Moderna Tider (nr 115) fokuserar förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket, KG Scherman, på häpnadsväckande tekniska lösningar (den så kallade nödbromsen och pensionsreservens försvinnande). I Ordfront Magasin (nr 5 -00) beskriver författaren Sven Lindqvist hur dagens pensionsreform har genomförts på ett från demokratisk synvinkel synnerligen otillfredsställande sätt.
Bägge har dock liknande beskrivningar av de märkliga antagandena bakom pensionssystemet, liksom konsekvenserna.
Om man (löne)arbetar hela livet med en jämn inkomst, om medellivslängden inte ökar, och om reallöneökningen i Sverige är minst 1,6 procent per år, då ger garantipensionen (tidigare folkpensionen) samma belopp som under det gamla systemet.
MEN VEM arbetar oavbrutet ett helt liv? Varför skulle inte medellivslängden öka? Och, värst av allt, reallöneökningen har i Sverige under de senaste 25 åren inte ökat med mer än 0,5 procent per år. Så det enda garantipensionen garanterar är att pensionsbeloppet minskar. Vem förlorar mest? Sven Lindqvist visar med brutal tydlighet att de största förlorarna är kvinnorna, eftersom det obetalda arbetet i samhället fortfarande till största delen utförs av kvinnor.
Det är väl bara att krypa till korset och skaffa sig en pensionsförsäkring, vars värde följer börsens värderingar? Visst, om man, som Sven Lindqvist syrligt skriver, "månar om hög arbetslöshet, låga löner och ett näringslivsvänligt samhällsklimat".
Så vad gör den som månar om låg arbetslöshet, höga löner och ett medborgarvänligt samhällsklimat?
Letar upp ättestupan vid sextiofem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar