Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 021231
En kvinnlig underrättelseagent får uppdraget att leta rätt på en person. Från London över Sydeuropa, via Nordafrika, för att slutligen hamna långt ute i öknen, i ett slags sanatorium för eliten bland världens yrkesagenter, exekutörerna, som alla lider av samma yrkessjukdom: total abstraktion. En häpnadsväckande, infallsrik och fullständigt otrolig historia. Boken heter Fallet Sandemann. Författaren heter Gabriella Håkansson.
Höstens videoinstallation på Bildmuseet av Annika Larsson, kallad Poliisi, bär jag fortfarande med mig. Mot åskådarens inre fond av göteborgskravallerna, gestaltar hon en märklig relation mellan sparkande poliser och slagen civilperson som inte är självförklarande. En dold symbios mellan polisen och the black bloc? Jag funderar fortfarande på vad det kan betyda.
I hans förra film, Funny Games, utforskade han det rena våldet. I årets film uforskar den österrikiske regissören Michael Haneke själens, eller psykets, mörkaste vrår. I Pianisten gör Isabelle Huppert en otroligt stark rolltolkning av en pianolärarinnas mörka hjärta. Det är till kontinenten man måste vända sig för att se farlig film. Inte Hollywood. Absolut inte Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar