Karaktärsdanande kapitalism

Kultursidan, Sundsvalls Tidning, 991103


Richard Sennett
När karaktären krackelerar
Atlas

"Den nya kapitalismen" är ett fenomen som allt fler kritiskt diskuterar och analyserar. Björn Elmbrant använder begreppet hyperkapitalism i en artikel i Arena (nr 4/99), där han beskriver de destruktiva krafterna i dagens kapitalism. Manuel Castells hävdar i sin trilogi att den nya informationella ekonomin skapar en tydlig skillnad mellan relevanta och irrelevanta människor i nutidens ekonomiska system.
   I samma anda, men med ett lite annorlunda angreppssätt, analyserar den amerikanske sociologen Richard Sennet den nya kapitalismen i boken När karaktären krackelerar (Atlas). I samband med kapitalismens förändring fokuserar Sennett hur vi människor förändras. Vilka karaktärsdrag premieras hos oss människor i den nya kapitalismen?
   Med avstamp i en studie Sennett gjorde på 70-talet blottläggs förändringar i människors arbetsförhållanden och i det kapitalistiska systemet. En teknikkonsult som är son till en av deltagarna i 70-talsstudien, ett bageri i Boston som har genomgått stora förändringar, en medelålders kvinnlig barägare som sadlar om till reklamarbete i New York och ett antal programmerare som blivit bortrationaliserade från IBM utgör erfarenheter som Sennett använder för att tolka kapitalismens karaktärsdanande anda.
   Ett karaktärsdrag hos den nya kapitalismens människor – vi själva, nota bene – som utkristalliseras i boken är flexibilitet; att kunna inordna sig i ett system där flytt från plats till plats, arbete till arbete, med ytliga och kortsiktiga förbindelser till arbetskamrater och grannar blir följden. Instabila och oförutsägbara nätverksföretag förutsätter rörliga människor.
   Att bejaka fragmentering blir därför också ett viktig karaktärsdrag; att känna sig trygg nog i sig själv att gång efter annan kapa banden med sitt förflutna.
   Riskvillighet är en daglig nödvändighet, inte bara för investerare eller för särdeles äventyrliga personer, utan, som Sennett visar, också ett viktigt karaktärsdrag för var och en.
   Under ett arbetsliv i dag rör sig människor inte enbart uppåt i en hierarki, inom ett företag, utan vanligtvis sidledes mellan olika företag.
   Det innebär ett risktagande. En förflyttning uppåt förutsätts vara något positivt. En sidoförflyttning är ett högst osäkert beslut. Men nödvändigt.
   Efter en tid ses det som ett misslyckande att stanna kvar; att stanna innebär att lämnas utanför.
   Den protestantiska, kapitalistiska anda som Max Weber beskrev i början av seklet skapade prestationsmänniskan; en sparsam, arbetsintensiv människa med hög arbetsmoral, där självbekräftelsen och identiteten fanns i arbetet och det materiella resultatet.
   I den postmoderna, kapitaliska anda som Sennett beskriver ersätts prestationsmänniskan med den ironiska människan. Ironin blir ett mentalt tillstånd där människor inte tar sig själva på allvar, bland annat därför att villkoren för självidentifikationen så lätt kan ändras. "Ett plastiskt jag, ett kollage av brottstycken i ständigt vardande, alltid öppet för nya erfarenheter."
   Det skulle vara lätt att avfärda Sennett som en konservativ nostalgiker som längtar tillbaka till bättre tider. Inget vore felaktigare.
   Sennett längtar inte tillbaka till ett rutiniserat arbetsliv med trångsynta värderingar, där möjligheten att utveckla den egna personligheten var högst begränsad. Men det betyder inte att den nya ordningen naivt måste bejakas.
   Sennetts analys av den nya kapitalismen kan också utgöra en grund för att tolka aktuella händelser, som till exempel turerna kring tillsättningen av en ny vd på SVT. Lars Weiss hantering av sitt företag i syfte att undkomma skatt kan tolkas som ett karaktärsdrag som den nya kapitalismen premierar, men som inte premieras av somliga riksdagsmän och delar av SVT:s styrelse.
   Ett public-serviceföretag som SVT anses inte agera på den nya kapitalismens arena. Och då blir också tveksamheten till Lars Weiss som vd på SVT begriplig.