Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 011128
Robert D Putnam
Den ensamme bowlaren
SNS Förlag
EN AV de mest uppmärksammade böckerna inom samhällsvetenskapen under 1990-talet är tveklöst Den fungerande demokratin av den amerikanske statsvetaren Robert D Putnam. I denna bok visade han varför demokratin fungerade bättre i vissa regioner i Italien än andra. Orsaken är socialt kapital.
Efter studierna i Italien vände Putnam blicken hemåt och skrev 1995 en omdiskuterad artikel med titeln Bowling alone: America’s Declining Social Capital. Artikeln utgjorde grunden för nästa storverk, som nu finns på svenska med titeln Den ensamme bowlaren (SNS Förlag).
Tesen är att det sociala kapitalet förtvinar i USA och med detta den för demokratin så viktiga medborgarandan. Ett flertal tecken tyder på detta.
Amerikaners valdeltagande sjunker och de vänder partipolitiken ryggen, föreningsdeltagandet sjunker och deltagandet i religiösa aktiviteter minskar. Fackföreningsdeltagandet sjunker, liksom sammanhållningen på arbetsplatserna. Människors ideella arbete minskar, liksom viljan till välgörenhet.
Dessutom försvagas amerikaners informella band mellan varandra. Att besöka varandra i hemmet minskar. Symptomatiskt är att rekreationsspel har förändrat karaktär: från kollektiva till individuella. Från kortspel till datorspel.
Till och med medelamerikanens mest klassiska sportutövande – bowlandet – utförs allt mindre i lag och allt mer i ensamhet. Mellan 1980 och 1993 ökade antalet bowlare med 10 procent, medan lagspelandet minskade med 40 procent. Detta har blivit Putnams rotmetafor för USA:s minskade sociala kapital.
GÅR DESSA minskade engagemang i kollektiva aktiviteter att överföra till svenska förhållanden? Ser vi samma tendenser här?
Statsvetaren Olof Petersson visar två tendenser i en artikel på DN Debatt (19/10 -01). Den första tendensen är att medlemskapet i olika typer av föreningar och organisationer sjunker märkbart i Sverige. Detta sammanfaller med Putnams resultat.
Den andra är att de informella medborgaraktiviteterna ökar, vilket inte sammanfaller med Putnams studie. I dag försöker fler påverka samhällsutvecklingen genom att ta kontakt med förtroendevalda, skriva insändare i tidningar, skriva under upprop och demonstrera (särskilt ungdomar, bland dem särskilt kvinnor).
Medborgerlig vardagsaktivitet har ökat, medan det traditionella föreningslivet har gått tillbaka.
Åter till Amerika. Vad beror nedgången i socialt kapital på? Putnam ringar in några orsaker, som var för sig inte kan förklara nedgången, men som bidrar. Människors upplevda brist på tid när bägge föräldrarna i dag förvärvsarbetar och människors ökade rörlighet är två faktorer. Dock bidrar dessa relativt lite till nedgången.
Betydligt mer bidrar TV:s privatisering och individualisering av människors fritid. Det finns ett tydligt samband mellan ökat TV-tittande och minskat samhällsengagemang.
Den största orsaken är dock generationsväxlingen. Efter flera generationer av starkt samhällsengagemang, har de nya generationerna – deras barn och barnbarn – ett betydligt lägre engagemang. Detta överlappas dock av de andra faktorerna; det är främst de yngre generationerna som föds in i tidsbrist, förflyttningar och TV-åldern.
FÖR PUTNAM är socialt kapital i allt väsentligt något gott. Är det så – och vad är i så fall socialt kapital? Det är ett omfattande begrepp. Putnam förstår främst begreppet som tillit mellan människor, där sociala nätverk både är en orsak till och en effekt av denna tillit. När tilliten mellan människor sjunker, minskar det sociala kapitalet.
För den som mer ingående vill förstå begreppet rekommenderas sociologen James Colemans verk Foundation of Social Theory (1990). Socialt kapital är värdet av vissa aspekter i en social struktur. Begreppet kapital är valt för att påvisa produktivitet; det sociala kapitalet är en resurs som möjliggör att uppnå vissa mål.
Det som gör socialt kapital så speciellt – och svårmätbart – är att till skillnad från andra former av kapital återfinns socialt kapital endast i relationerna mellan människor. Fysiskt kapital (produktionsmedel), finansiellt kapital (värdepapper) och humankapital (kunskap och förmågor) kan ägas av enskilda individer.
Den enskilde kan dock inte äga socialt kapital; när en relation upphör, försvinner också det sociala kapital som relationen genererat.
Socialt kapital är emellertid inte gott i sig. Vilka mål som helst kan möjliggöras av ett ökat socialt kapital – inte bara demokratiska mål. Högerextremistiska gemenskaper har med största sannolikhet mycket socialt kapital, liksom terroristnätverk.
Putnam är sympatisk som sin egen djävulens advokat genom att kritiskt pröva det sociala kapitalets värde. Han visar exempelvis att under samma tidsperiod som det sociala kapitalet minskar, så har människor ökat sin tolerans mot annan hudfärg, etnicitet, kön och sexualitet än den egna. En ökad tolerans kan ses som en effekt av en ökad individualism; att nå individuell frihet innebär att tolerera andras olikheter.
ÄR SOCIALT kapital och tolerans därmed varandras motsatser? Nej, svarar Putnam, så enkelt är det inte. Det är en statistisk fälla. Tvärtom är sambandet mellan tolerans och socialt kapital positivt.
De samhällen där medborgerligt engagemang är starkast är också toleransen störst. De samhällen där människor bowlar ensamma är toleransen minst.
Putnams bok är radikal i ett avseende: den är kritisk mot de senaste decenniernas nyliberala utveckling mot en starkare individualism. Att betona socialt kapital innebär att betona kollektiv gemenskap.
När Putnam blir normativ och talar om hur samhällen bör agera för att öka det sociala kapitalet handlar det om att öka det ideella arbetet, att förbättra den religiösa gemenskapen, att se till att fler deltar i kollektiva kulturaktiviteter, att utbilda i medborgarkunskap, att se till att fler deltar i det politiska livet, att skapa bättre offentliga utrymmen för möten och att minska användningen av Internet.
DESSA LÖSNINGAR är allt annat än radikala. Snarare försöker Putnam återskapa det samhälle som det såg ut vid den tid när det sociala kapitalet var som störst – the good old days – utan särskild hänsyn till samhällets dynamik.
Precision i analysen garanterar inte nödvändigtvis träffsäkra lösningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar