Virilios dystopiska djup

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 081208

När ska min favorit bland teknik- och samhällskritiker, fransmannen Paul Virilio, leverera sina insikter om finanskrisens olycka, har jag gått och tänkt. Eftersom jag inte är franskspråkig är Virilio lätt att missa.
     Nu hittar jag en engelsk översättning av en månadsgammal intervju med Virilio i Le Monde. Virilio har två särskilda perspektiv i sina analyser: den ena är den hastighet i utvecklingen som hotar erodera samhället och den andra är olyckor, de katastrofer som byggs in i den teknik varmed utvecklingen understöds.
     Därför är det föga förvånande att han svarar ja på frågan om finanskrisen är ett tydligt exempel på att utveckling och katastrof enbart är två sidor av samma mynt. Finanskrisen är ett exempel på en ”global olycka”, menar Virilio, som integrerar ett stort antal andra olyckor i denna olycka.
     Efter den första ”tekniska” fasen i finanskrisen – banker kollapsar, aktievärden rasar – uppstår de riktiga olyckorna. De irrationella reaktionerna från stora företag, marknaders galna beteenden, staters valhänthet, människor som förlorar arbeten och sina hem.
     Terrorister har förstått dessa mekanismer mycket väl och gör sitt bästa att utnyttja dem, hävdar Virilio.
     Virilio är nog den samtida intellektuella som har den allra mest dystopiska synen på samhället och världens utveckling. Enbart följande ordväxling under intervjun säger mycket om Virilios dystopiska djup.
     Intervjuare: Tror du, likt många andra, att kapitalismen närmar sig sitt slut?
     Virilio: Jag tror snarare att slutet närmar sig kapitalismen. Denna kris visar att jorden inte är tillräckligt stor för utveckling, för historiens hastighet. Därav alla återkommande katastrofer.
     Det är pessimism på högsta nivå.