Snäv rankning av universitet

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 080329

Att ranka nationella universitet och högskolor är en internationellt välkänd företeelse som inte har fått fäste i Sverige. Försök har gjorts. Tidskriften Moderna Tider gjorde ett par rankningar för ett antal år sedan, den andra sämre än den första.
      Högskoleverket är inte främmande för ett svenskt rankningssystem. Men vi måste lära oss mer om rankning och vilka bevekelsegrunder som är rimliga, hävdar man från verket.
      Den centrala frågan är vem som ska utforma och utföra rankning – det vill säga, vem som ska ges makt att definiera kvalitet och formulera jämförbara kriterier. De olika försök till rankning jag har sett i Sverige pekar entydigt åt ett och samma håll: universitetssystemet måste självt göra det.

Det senaste försöket till rankning av universitets- och högskoleutbildningar har genomförts av Svensk Näringsliv och nyss publicerats i rapporten Akademi eller verklighet?. Enbart den infantila titeln diskvalificerar och förtar all seriositet.
      Men även innehållet. Det är snävt och navelskådande till sällan skådad grad. Här hävdas att utbildningskvalitet är ett brett begrepp – ändå definieras kvalitet i högre utbildning som enbart graden av samverkan med näringsliv och studenters anställningsbarhet.
      Universitetet definieras som en yrkesskola, vars enda uppgift är att leverera användbart material till arbetsmarknaden. Här uppvisas en oerhört instrumentell syn på utbildning – att tillgodose arbetsmarknadens kortsiktiga krav.
      Den fokusförskjutning som har skett på universiteten de senaste decennierna i form av ett ökat fokus på studenten, hennes livsval, lärande, kritiska tänkande och personliga utveckling, ignoreras helt och byts med lätthet ut mot enbart ett näringslivsfokus.
      Här uppvisas också ett förvirrande plantänkande från förr. Man efterfrågar en dimensionering av högre utbildning så att det bättre passar efterfrågan på arbetskraft. Vart tog marknadskrafterna vägen?
      Passar de inte helt plötsligt?
      Rapporten framhåller som kärnargument för universiteten att öka samverkan att det finns ett positivt samband mellan god kontakt med näringslivet under utbildningen och hög ingångslön för utexaminerade studenter. Rapporten visar att effekten är i genomsnitt 900 kr mer i månaden för dessa studenter.
      Än viktigare för detta samband är emellertid att studenten är en man. I rapporten framgår att effekten på ingångslönen av att vara manlig student är 1 700 kronor per månad.
      Slutsats: könet är viktigare än samverkan under utbildningen.

Det intressanta är att denna rankning sammanfaller i tiden med utredningen Yrkeshögskolan – för yrkeskunnande i förändring (SOU 2008:29).
      Här föreslås en mellannivå av eftergymnasiala icke-akademiska utbildningar som saknar forskningsanknytning och där utbildningskvaliteten utgår från näringslivets krav.
      Det borde passa Svenskt Näringsliv som handsken.