Den svenska modellen – fabrik eller nätverk?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 080310

Förr talades ofta om den svenska modellen. Men handen på hjärtat, vet vi riktigt vad den består av i dag? Vill vi bevara ett begrepps innehåll måste det ständigt upp till ytan för att beskrivas och diskuteras.
     Som av en händelse besökte Fredrik Reinfeldt den ärevördiga School of Economics i London den 26/2 och höll ett tal till studenter om den nya svenska modellen.
     En grundläggande idé i retorik är att inleda tal med att visa auditoriet välvilja; att smeka publiken medhårs. Det kallas captatio benevolentiae – ”vinnande av välvilja”. Reinfeldt inleder naturligtvis enligt denna form.
     Men vad är det han säger inledningsvis?
     ”Det är ett nöje att vara här på LSE. Den som vill studera globalisering bör börja vid denna institution. Jag tror att ni har den största andelen internationella studenter i världen.
     Och ni är smarta. Det har sagts mig att ni lånar fyra gånger så många böcker som den genomsnittlige studenten i Storbritannien. Uppenbarligen spenderar ni inte alltför mycket tid på Facebook, YouTube eller MySpace.” (Min övers.)
     
Att böcker bidrar till kunskap och bildning är självklart, närmast en plattityd. Men att ställa det mot sociala nätverk är märkligt. Är sociala nätverk en distraktion för kunskapstillägnande, eller sker det bäst i sociala miljöer? Förutsätts bildade och belästa människor sakna sociala nätverk?
     Sociala nätverk på Internet har ofta skapats i akademiska miljöer (för att inte tala om Internet per se). Facebook skapades på Harvard University. Nätverket ”London School of Economics” på Facebook har 19 704 medlemmar.
     Ska Reinfeldts inledning tolkas som att nätverk och interaktion över nätet inte ingår i den svenska modellen? Att den digitala transformationen som pågår runtomkring oss inte angår Sverige?
     Det ligger nära till hands att svara ja. Hans tal om den svenska modellen är besudlat av ekonomiskt resonemang – tillväxten är den heliga graal, den nu klassiska arbetslinjen är huvudprincipen och detta motar utanförskapet. Vi känner igen regeringens retorik.
     Han avslutar emellertid talet med att precisera den svenska modellen: ”Good pay for a hard day’s work”.
     Det ger associationer till industrialismens barndom, där sjåarna stod vid hamnen, arbetarna utanför fabriksgrindarna, väntande på att bli utpekade för ett dagsverke.
     I den svenska modellen är vi alla daglönare.