Dubbel alienation

I serien Torptankar, Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 040816

Alienation betyder ungefär främmandegjort. I den marxistiska analysen av arbetet är arbetarna alienerade från produktionsmedlen. Fabriken och maskinerna ägs av någon annan och arbetaren säljer sin arbetskraft.
     Denna produktionsform får enligt Marx en alltför stor makt över arbetaren. Marx lösning är att arbetaren får äga produktionsmedlen.
     I torpet föreligger en dubbelriktad alienation, men inte riktigt i Marx mening. Människorna i torpets omgivning äger definitivt sina produktionsmedel. Snarare föreligger en form av social alienation.
     En av grannbyarna har utropat sig själv som republik. Vid infarten till byn finns en stor banderoll som meddelar besökaren detta. Naturligtvis finns det inget allvar i att en liten by om tio-femton hus benämner sig republik.
     Men det säger något om människornas förhållande till sin sociala omgivning. Jag tolkar det som ett uttryck för social alienation; viljan att göra sig främmande inför omgivningen.
     Ett exempel på omvänd social alienation är gammpojkarna, som inte har någon urban motsvarighet. Byns gammpojke – en person jag tyckte mycket om som barn – dog häromåret. Han lämnade i princip aldrig byn. Undantag var något ytterst sällsynt sjukhusbesök.
     Från en mer avlägsen grannby nås vi av obskyra berättelser om gammpojkar som får håret att resa sig. Ett av de obskyrare exemplen: Den ene gammpojken hade slaktat hästen innan jul och slog in hästens ädlare del som en julklapp till den andre gammpojken i byn. Till hundens utgrundliga nyfikenhet inför paketet under granen.
     Mot denna bakgrund är det lätt för en stadsbo att känna sig som en främling i torpet, trots att jag har vistats i torpet varje sommar i snart fyrtio år.