Napster i Platons spår

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030503

Uppkomsten av Napster och efterföljande så kallade peer-to-peersystem – platser på Internet där människor kan utbyta musik och film mellan sig – har utmanat musik- och filmindustrin. Minst sagt.

Mer än en gång har skivindustrin hävdat att kopieringen på nätet är dödsstöten mot musikframställning. Vem vill producera musik om alla kopierar musiken av varandra på nätet utan att ersätta musikskapare och producenter?

Musikindustrin världen över anlitar olika vaktbolag, i Sverige Antipiratbyrån, för att övervaka och skrämma användare som kopierar musikfiler. Man vädjar både till det juridiska systemet och till människors moral för att förhindra kopiering.

Nu har en federal domstol i USA i en dom gett två internetföretag rätt att sprida musik och film över nätet. Under förutsättning att domen håller också i nästa instans – domen har överklagats – står musikindustrins hopp endast till människors moral.

Frågan är om inte musikindustrin missförstår situationens moraliska fråga. Den viktiga moralfrågan gäller inte musikkopierarens moral, utan musikindustrins moral.

Varje samhälle består av två fundamentala funktioner, skriver Platon i Staten: handlaren och väktaren. Dessa är lika viktiga för samhället, men deras funktioner får inte sammanblandas. Handlaren tillverkar och säljer varor och tjänster. Väktaren arbetar i det offentligas tjänst för det allmännas bästa.

Dessa funktioner är inte enbart en arbetsfördelning, utan ett fundament till samhällsmoralen. Jane Jacobs skrev för ett decennium sedan en bok med titeln Morallära för 2000-talet (Ratio), där hon med dialogens format utvecklar och moderniserar Platons moralsystem.

Handlaren och väktaren följer helt olika moraliska normer. Det som är moraliskt riktigt för den ene, är moraliskt förkastligt hos den andre.

Handlarens moralregler är till exempel ”konkurrera”, ”sky våld”, ”visa initiativ och företagsamhet”, ”var effektiv”, ”gör frivilliga överenskommelser”, ”investera i produktivt syfte”. Väktarens moralregler är annorlunda: ”sky handel”, ”var lydig och disciplinerad”, ”respektera hierarkin”, ”var lojal”, ”var generös”, ”var ståndaktig”.

Att finansiera parkeringsvakters eller polisers löner genom de böter de har rätt att utfärda, vore att tillämpa en handlarmoral inom staten. Det skulle leda till affärsverksamhet, mutor och rättsosäkerhet. Därför måste väktaren sky handel.

Att handlaren själv infångar brottslingar och utdömer straff, eller, ännu värre, att handlaren stiftar egna lagar och agerar utifrån dem, vore att tillämpa en väktarmoral inom handeln. Det leder i bästa fall till en ineffektiv verksamhet, i värsta fall till maffiaverksamhet.

Väktarmoralen fungerar inte på marknaden, lika lite som handlarmoralen fungerar i offentlig verksamhet.

I sin iver att behålla lönsamhet – vilket är legitimt för handlaren – agerar musikbranschen väktare, när man jagar dem som kopierar musik på nätet. Det är ett omoraliskt agerande, eftersom moralsystemen blandas samman.

Ett för handlaren moraliskt sätt att hantera problemet vore att utveckla handeln med musik på Internet. Med andra ekonomiska modeller, ett effektivt betalsystem och hög tillgänglighet till musik, skulle fler köpa musikfiler i stället för att kopiera musik i olika fildelningssystem.

För många vore det värt några tjugor att snabbt få tag i en CD på nätet som håller garanterad kvalitet, särskilt med vetskapen om att större delen av tjugorna går till musikskaparen.

Men så länge musikindustrin agerar väktare i syfte att fortsätta kränga CD-skivor i handeln för 200 kr styck, kommer internetanvändaren att söka sin musik på nätet, kopiera gratis och bränna musiken hemma på CD-skivor för sju spänn styck.

Om musikindustrin hävdar att internetkopieraren är omoralisk, skulle Platon hävda att de kan ta varandra i hand.