Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030415
När nu Saddam Husseins regim är störtad, Bagdad intaget av USA-koalitionen och uppbyggnadsarbetet återstår, kan det vara dags att ställa sig frågan: Vem vann kriget? Svaret är inte alldeles självklart.
På ytan har USA-koalitionen vunnit slaget och den irakiska diktaturen förlorat. Hökarna vann över duvorna i Pentagon, i den amerikanska kongressen och i engelska underhuset. Kärleken till pansarnäven vann över kärleken till andra former av konfliktlösning.
Men vem vann och förlorade om vi försöker tränga igenom ytan?
Med varierande formuleringar har det hävdats från den krigsförespråkande sidan att några tusen döda militära och civila irakier (och några hundra soldater ur koalitionen) är ett lågt pris för att störta diktaturen och bereda övriga irakier en bättre framtid.
Den som uttrycker sig i liknande ordalag uttrycker också att det är etiskt försvarbart att döda människor och använda dem som betalningsmedel. Människan framstår därmed som ett medel för att uppnå olika mål.
Det är ett uttryck för en utilitaristisk etik. Om ett flertal människor kan bli lyckligare genom att ett jämförelsevis lågt antal människor avlivas, verkar denna handling vara etiskt försvarbar.
Utilitarismen vann kriget. Men vem förlorade?
Förlorade gjorde den idé som hävdar att människan är ett mål i sig och att varje människa har ett oändligt värde. Enskilda människor kan inte värderas, jämföras och användas som betalningsmedel. Med denna idé är människovärdet absolut. Inte relativt.
Att utilitarismen vinner detta krig är emellertid inte särskilt konstigt. Utilitarismen vinner tätt som oftast de bataljer den deltar i, även om Sveriges ledande förespråkare för denna filosofi, Torbjörn Tännsjö, ibland får kämpa. Utilitarismen är nämligen svår att värja sig mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar