Konsten att berusa

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030513

Ledningen för SL med vd:n Gunnar Schön i spetsen är den senaste i raden av affärer, där ekonomiskt fusk eller oegentligheter har uppmärksammats. I detta fall har det rört sig om överdådig representation, i andra fall om andra saker.

Sahlin missbrukade kontokort, Marjasin klippte och klistrade kvitton, Motalapolitiker festade i Bryssel med kommunala medel, Percy Barnevik tillskansar sig en pension värd en miljard, Karlssons kräftskiva skulle betalas med skattepengar.

Dessa affärer har något gemensamt: svaret på frågan varför. Varför agerar personer med makt i ledande positioner på ett omoraliskt och ibland även olagligt sätt? Det vanligaste svaret när någon expert, ofta en beteendevetare, tillfrågas i media är att makt berusar. I berusningen kan man inte tänka klart.

Svaret är trovärdigt. Det är ett tydligt bildspråk; en träffande metafor. Men vad betyder det?

Makt berusar. Men det är en konst att berusa. Det hävdar professorn i företagsekonomi vid Stockholms universitet Pierre Guillet de Monthoux i en för sitt ämne originell bok: Det sublimas konstnärliga ledning. Här pläderar han för att konst och estetik bör vägleda företagsledare och andra ledare i högre utsträckning än i dag.

I dag har ingenjörens rationalitet företräde inom företagsledning; logik, teknologisk och ekonomisk rationalitet, statistisk sannolikhet. Företag ska ledas genom rationell kalkyl. Verksamhetsmål ska beräknas.

Det förhåller sig tvärtom, menar Guillet de Monthoux. Att leda en verksamhet är en konst. Det är att företa ”en resa i den estetiska rymden”. Sex olika konster måste behärskas: konsten att begripa, att begeistra, befria, beundra, berusa och befolka.

En konst som företagsledare måste behärska är alltså konsten att berusa. Heidegger, Sartre, Nietzsche, von Clausewitz är olika källor för att begripliggöra denna konst. Men viktigaste utgångspunkten är Dionysos.

Konsten att berusa handlar emellertid inte om att berusa sig själv. Det är enkelt. Konsten handlar om att berusa andra; främst de som arbetar inom den organisation man har ansvar för. Det Dionysiska ruset, festen, blir synonymt med arbetsglädje, engagemang och eufori.

Men konsten att berusa innefattar även att förstå den nyttiga berusningens gränser. Det förstod inte alla bubblande, nyekonomiska IT-företag på 90-talet.

Personerna i olika makt- och ansvarspositioner som nämndes inledningsvis har ytterligare ett gemensamt: alla har missuppfattat konsten att berusa. Det är ingen konst att låta makt berusa sig själv.

Att använda sin makt för att berusa andra är svårare.