Om att utforska sin drivkraft

Nina Burton
Det som muser viskat
Symposium

Kreativitet är ett nyckelord i nuet. Nästan oavsett bransch förväntas vi vara kreativa, finna kreativa lösningar, skapa kreativa produkter och alltid vara nytänkande. Men lever vi i en typiskt kreativ epok?
     Det är inte självklart, när man har läst Det som muser viskat av Nina Burton (Symposium). Vår tid är alldeles för inriktad på hastighet för att kunna ge kreativiteten det utrymme den kräver. Snabb konsumtion, snabb produktutveckling – snabbheten är alltings mått.
     Kreativitet kräver tid. Fortfarande finner Burton att den beskrivning av den kreativa processen som Graham Wallas formulerade 1926 (!) är giltig. Av processens fyra faser är inkubationen den allra oundgängligaste. Det finns empiriska belägg för att avslappning, avspänning, vila, att låta de omedvetna bearbeta arbetet som skett i förberedelsefasen utgör en förutsättning för kreativitet.
     Den som vill ha kreativa medarbetare i en organisation bör därför organisera för vila.
     Kan orsaken till att många människor med traditionellt kreativa arbeten drabbas av utbrändhet återfinnas i det senaste decenniets strävan efter slimmade organisationer, där förutsättningarna för inkubationen i den kreativa processen är bortrationaliserad? Och att människorna i frustration ändå försöker vara kreativa?
     Det är en hypotes så god som någon.
     Vad är kreativitet? Kan man lära sig det? Vad är en kreativ produkt? Hur ska en kreativ miljö utformas? Vem bestämmer vad som är kreativt?
     Dessa och många andra intressanta frågor diskuterar Nina Burton. Svar redovisas förvisso, men i svaren genereras också nya frågor.
     Ofta har fokus riktats mot det ensamma geniet, men vilka andra aktörer finns i processen? En aktör är bedömarna eller kritikerna. De har stort inflytande över huruvida en idé eller en produkt är kreativ eller inte. Från ett marknadsperspektiv är bedömarna kunder. Inom forskningen är bedömarna kollegor eller konkurrenter. Inom konsten curatorer, gallerister och kritiker. Men vilken makt bör de ges?
     Samtidigt som Burton förklarar och klargör, kvarstår mystiken. Ett exempel är att det inte verkar vara möjligt att lära sig kreativitet. Det finns inget knep.
     Tvärtom, kreativitet är något man måste ha kunskap för. Ju mer, desto troligare att man lyckas. Den som vill vara kreativ måste kunna sitt område. Mozart skrev inte dikter. Newton ingen musik. Deras kunskapsområde var ett annat.
     Det som muser viskat är inte en fördjupning i kreativitetsteorier, men en kunnig introduktion till denna komplexa företeelse. Kryddan i boken är de många belysande exempel från historiens mest kända kreatörer, såväl inom konsten som inom vetenskapen.
     Frågan kvarstår dock efter läsningen: Hur känner jag igen en viskning från muserna bland de miljarder impulser min hjärnas nervceller sänder ut varje sekund?