Storebror ser dig på nätet

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030312

Anders R Olsson
Efter 11 september: kan Storebror hejdas?
Teldok rapport 149

I ett informationellt samhälle som vårt finns det ett viktigt och svårt avvägningsproblem, som utgår från att betydelsen av och effektiviteten i behandling av information ökar.

Problemet gäller avvägning mellan samhällsinformationens offentlighet, medborgarnas informationsfrihet och medborgarnas personliga integritet. Dessa tre områden påverkar varandra på olika och komplicerade sätt. Att värna alla tre är dock nödvändigt.

Att myndigheters information i allt väsentligt är offentlig är viktigt för att få insyn i beslut; ytterst för att säkerställa rättvisa. Informationsfriheten behövs för att medborgare ska få yttra sig i det offentliga rummet om stort och smått, och ta del av andras yttringar; ytterst för att möjliggöra medborgerligt ansvar. Personlig integritet är betydelsefull för att behålla en egen sfär som andra inte har insyn i; ytterst för att behålla ett visst inflytande över sitt eget liv.

Ett avvägningsproblem som detta kan aldrig lösas, i betydelsen klaras av så att vi kan lämna det bakom oss. Snarare är det en avvägning vi ständigt måste diskutera så länge samhället förändras.

Den som i Sverige ägnat stor del av sitt liv åt dessa frågor är journalisten och författaren Anders R Olsson. I hans senaste skrift, Efter 11 september: kan Storebror hejdas? (Teldok), undersöker han hur staten – Storebror, i Orwellsk anda – i olika delar av världen inskränker medborgares personliga integritet efter terrordåden den 11 september.

Olsson gör ett viktigt påpekande: i Sverige saknas organiserad forskning kring hur problem beträffande integritetsskydd hanteras under den pågående IT-utvecklingen. Märkligt. Det gör hans skrifter än värdefullare.

”In God we trust, all others we monitor”, sägs vara mottot för National Security Agency, NSA. Det är USA:s och världens största övervakningsorganisation. Huvuduppgiften är att avlyssna och analysera kommunikation, allt från interntelefoni i det kinesiska kommunistpartiet till all e-post som utväxlas mellan USA och övriga världen.

Ett informationssystem betecknat Echelon har blivit allmänt känt som NSA:s främsta verktyg för att avlyssna, filtrera och analysera e-postmeddelanden. Innan den 11 september gick den kritiska debatten om Echelon varm, inte minst från EU, men dog ut efter flygplansattackerna.

Om terroristdåd medför att det blir politiskt omöjligt att ifrågasätta en oreglerad och okontrollerad internationell avlyssningsverksamhet, så är den personliga integriteten i fara.

Echelon och NSA är bara ett exempel från Olssons lägesrapport. The Patriot Act är ett annat. Ytterligare exempel är FBI:s system Carnivore och ett terrorismförebyggande samhällsprogram betecknat TIPS (som i allt väsentligt liknar östtyska Stasis informationsverksamhet).

Vad har hänt i Europa och Sverige? Inte alls lika mycket. EU:s ministerråd beslöt 2002 att tillåta (inte avkräva) medlemsländerna att tvinga kommunikationsföretag att spara trafikdata. Det innebär exempelvis att varje internetleverantör skulle vara tvungen att spara alla uppgifter om den e-post som leverantören förmedlar.

Medlemsländerna är dock splittrade i övervakningsfrågan. Regeringen i Storbritannien drev linjen att all trafikdata borde sparas hos internetleverantörer i sju år för att finnas tillgängliga för polisutredningar. I andra länder är det inte aktuellt.

Om Sverige finns det knappt något att säga, eftersom det inte har fattats några beslut om utvidgad övervakning. Det följer en inarbetad tradition: avvakta andra länders hantering innan något görs. Till gagn för integriteten.

Ett grundläggande problem med Internet och möjligheten att övervaka människor där, är att vi inte har lyckats skapa en demokratisk kontroll över nätets tekniska utveckling.

Till lycka för naiva cyberlibertiner (”information wants to be free”). Till lycka för polisiära och militära organ som vill övervaka och avlyssna datatrafiken över nätet. Till olycka för medborgares personliga integritet.

Demokratisk kontroll över Internet är enligt min mening den överlägset viktigaste frågan om Internets utveckling, men också den minst uppmärksammade.