Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 001202
Le Monde diplomatique
Nr 1, december 2000
SHANGHAI, LIBYEN, Serbien, Israel, Irak, Centralafrika, Palestina, Sydamerika. Jorden runt på 36 sidor. Internationell politik. Världshändelser. Globalisering.
Den franska månadstidskriften Le Monde diplomatique har publicerat sitt första nummer i svensk översättning, vilket är det åttonde språket tidskriften översätts till. ETC med Johan Ehrenberg i spetsen står som utgivare, men alla artiklar utgör ett urval från den franska ursprungsversionen.
Tidskriften trycks i tabloidformat, fyra spalter, utan extravagant layout, med fokus på texten mer än på bilden. Långa och välskrivna artiklar. Det som dock stör är de flertaliga korrekturfelen. 20-30 korrekturfel i en enda artikel irriterar.
Det är en radikal tidskrift. Den ansvarige utgivaren i Frankrike heter Ignacio Ramonet. Han är samtidigt en förgrundsfigur i Attac, den rörelse som gjort sig känd vid demonstrationer i Seattle, Washington och Prag när företrädare för världshandelsorganisationer har sammanträtt.
"Huliganer", kallades Attac i en debattartikel i DN av Mauricio Rojas, Alf Svensson med flera från högersidan. Själv ser Attac sig som en radikal rörelse som vill reglera den globala ekonomin med syftet att förhindra en växande global ekonomisk snedfördelning – att minska den klyfta mellan rika och fattiga som aldrig varit djupare än den är i dag.
DET RADIKALA anslaget går igen i de flesta artiklarna i Le Monde diplomatiques första nummer. Ett exempel. Ett reportage om megastaden Shanghai i det nykapitalistiska Kina skulle i en annan tidskrift kunna handla om stadens ökande affärsliv, om internationell handel, om regional tillväxt eller om kinesisk entreprenörsanda.
I Le Monde diplomatique handlar det om skuggsidan; de sociala konsekvenserna av en avreglerad ekonomisk utveckling.
Det handlar om de som bygger staden och lever där under närmast slaveriliknande förhållanden, i relation till den elit som utnyttjar frukterna. "Shanghai finner sig skoningslöst återbördad till en social uppdelning som påminner om kolonialtidens", skriver Philip Golub, journalist och lärare vid ett universitet i Paris.
Tidskriftens raison d’etre kan sägas vara att ge en röst till de frågor och människor som glöms bort eller medvetet marginaliseras i globaliseringens virvelvindar.
Le Monde diplomatique har en gjuten plats i det svenska utbudet av tidskrifter. Inte för att det saknas radikala tidskrifter – Ordfront Magasin, Arena och ETC hör till de etablerade – utan därför att tidskriften tillför det globala perspektivet.
Med konsekvens och eftertryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar