Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 001221
OM VÅLDETS betydelse vid demonstrationerna under WTO-möten och IMF-möten i Seattle, Washington, Prag med flera städer handlar en inträngande och läsvärd artikel av Magnus Linton i senaste numret av Arena (6/2000).
Vem vill våld? Motståndare till orättvisor i den globaliserade ekonomin, som Attac och fackföreningar i olika länder, hävdar att deras demonstrationer inte är våldsamma. Men så kallat strategiskt våld gagnar deras sak. Det vet de.
Linton ringar in två orsaker till våldets existens vid dessa demonstrationer. Den första är ett slags "svans" som ofta dyker upp vid den här typen av demonstrationer – "the black bloc", som den kallas i USA. Med svarta kläder, huvor, fanor, och med revolutionära våldsteorier i bagaget, väljs särskilda mål ut.
Den andra orsaken är media. Linton jämför olika demonstrationstillfällen:
"I Genève i juni samlades lika många som i Prag. Inget slogs sönder. Inget skrevs. I Köln i förra året var det likadant. Över 35 000 människor samlades. Men inget slogs sönder. Så knappt något skrevs. Seattle, Washington och Prag har däremot ackompanjerats av strategiskt våld, därför blivit oändligt mycket mer omskrivna."
Med strategiskt våld följer mediarapportering, debatt och möjligheter till opinionsbildning; till och med politiker lyssnar. Inget strategiskt våld – medial tystnad. Ingen lyssnar.
"Jag slår sönder, alltså finns jag", tycks vara medias villkor för medborgares demokratiska deltagande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar