Två trösklar för bättre klimat

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 190105

Ett av 2018 års nyord är flygskam. Det betecknar skambeläggande uttalanden om människor som reser med flyg med syftet att påverka dem att flyga mindre. Kanske kan skambelägganden påverka flygandet något; vi kan inte undvika påverkan från vår sociala omgivning.
       Att flygskam blir ett nyord belyser hur svårt det är att reducera koldioxidutsläppen på nationell och individuell nivå, så att vi når klimatmålen. Varför är detta så svårt? Det finns många olika ingångar till att besvara denna fråga. Här följer två trösklar som brukar diskuteras inom det beteendeekonomiska området.
       Det första kallas allmänningens tragedi och uppträder främst på nationell nivå. Eftersom luften och atmosfären är en gemensam, allmän resurs, har ingen ansvar för hur den belastas. Men om vi nu måste reducera koldioxidutsläppen, varför ska Sverige (eller annat valfritt litet land) reducera sitt utsläpp, när USA, Kina och andra länder har skyhögt högre utsläppsnivåer?
       Alla länder vill se att andra länder reducerar sina utsläpp innan det egna landet agerar. Allmänningens tragedi kan även ses inom en nation. I Dagens Industri (26/12) kan vi läsa att H&M, Ericsson och Electrolux släpper tillsammans ut mer växthusgaser än hela Sverige som nation gör. Vore det inte effektivare om dessa företag reducerar sina utsläpp i stället för att ställa krav på den enskilde medborgaren? Denna fråga är också en del av allmänningens tragedi.
       Individperspektivet leder till den andra beteendeekonomiska tröskeln som kallas förlustaversion. Det innebär att människor i allmänhet sätter ett högre värde i att undvika förluster än att vinna något. Att som enskild individ reducera koldioxidutsläpp innebär för många människor att förlora privilegier och förmåner.
       Att ta ett billigt veckoslutsflyg till någon europeisk storstad, en Thailandsresa i mörka november, att ta bilen till jobbet, träningen, stormarknaden, att fortsätta äta kött – allt detta och mer därtill är privilegier och förmåner som många helst inte vill förlora, men som har stor klimatpåverkan.
       Vinsten av att förlora dessa privilegier är en minskad genomsnittstemperatur på jorden. Det är en förhållandevis abstrakt vinst i förhållande till de konkreta förluster som individer upplever om koldioxidutsläpp ska minskas. Och det är förluster människor i första hand vill undvika.
       Det är svårt att se hur flygskam eller annan social påverkan ska kunna rå på problem som allmänningens tragedi och förlustaversion.
       Det är svårt att se hur marknaden kan lösa dessa problem eftersom luften och atmosfären är allmänningar och därmed fritt att belasta för ekonomiska syften.
       Det är svårt att se någon annan lösning än nationella och internationella regelverk för acceptabla nivåer av klimatpåverkande utsläpp på samhällsnivå, organisationsnivå och individnivå.