Kultursidan Västerbottens-Kuriren 190115
En av mina musikaliska hjältar, Nick Cave, har startat webbplatsen The Red Hand Files, där man kan ställa frågor till honom och få svar. Nyligen ställdes frågan om Nick tror att artificiell intelligens, AI, någonsin kommer att kunna skriva en bra låt.
Nick Caves svar är såväl vackert som elegant. Nåväl, menar han, visst skulle AI kunna generera musik som är specialgjord för att passa vad en enskild individ vill känna för stunden; glädje, ledsenhet, sexighet, upprymdhet eller vad för känsla som helst.
Men musik får inte reduceras till att enbart tillfredsställa vissa typiska känslor. Musik är mer än så. Ett riktigt stort musikstycke får oss att känna vördnad; vördnad inför våra mänskliga begränsningar.
Riktigt stor musik ska kunna skapa den djärvhet hos oss som behövs för att nå bortom vår föreställda potential; att skapa transcendens, att överskrida våra föreställda kapaciteter.
Visst, säger Nick Cave, en AI kan skapa en lika bra sång som exempelvis Nirvanas och Kurt Cobains låt Smells Like Teen Spirit och generera känslor hos lyssnaren i form av exempelvis upprymdhet och kanske rebelliskhet.
Emellertid känner Nick Cave så mycket mer när han lyssnar på Smells Like Teen Spirit: en alienerad ung mans resa bort från en amerikansk småstad – en man präglad av funktionsvariation och mänsklig begränsning. En ung man som lyckades rikta sin personliga smärta in i en mikrofon och beröra en hel generations hjärtan.
Den kapaciteten har inte AI, hävdar Cave. AI har en obegränsad potential, vilket innebär att AI inte har någon begränsning att överskrida: AI kan därför inte skapa transcendens.
Med mina ord, från min senaste bok 69 teknikfilosofiska fragment: aforismer i informationsåldern: ”Om artificiell intelligens ska kunna överskrida mänsklig intelligens, måste vi bygga in ett visst mått av ignorans i AI-maskinerna.”
Med Nick Caves ord: För att AI ska kunna skapa stor musik, måste vi bygga in tydliga begränsningar i dess kapacitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar