Mot ett ubikvitärt samhälle

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 120207

Det är möjligt att ett tecken på att vi lever i en brytningstid är svårigheten att bestämma vad för slags samhälle vi lever i. Åtminstone i backspegeln har de senaste århundradena kunnat benämnas industrisamhälle, och före det jordbrukssamhälle. Vad kallar vi dagens samhälle?
       Redan på 70-talet myntades begreppet det postindustriella samhället för att enbart peka på brytningen med industrisamhället. Sedermera har vi sett benämningar som pekar på att vi lever i tjänstesamhället, kommunikationssamhället, informationssamhället, kunskapssamhället, konsumtionssamhället och nätverkssamhället. Samt säkert fler ändå.
       När framtidsforskare på senare år har studerat framtiden har ett nytt förled för samhället dykt upp: det ubikvitära samhället. Institutet för framtidsstudier publicerade för något år sedan rapporten Ubikvitär framtid? IT-perspektiv på stat och samhälle av Markus Gossas och Torbjörn Lundqvist. Där tecknas och diskuteras en framtidsbild av ett ubikvitärt samhälle.
       Vår önskan om att förutsäga framtiden har alltid varit stark. Metoderna varierar, men tre metoder tycks mer framträdande än andra. Oraklet i Delfi, som förutspådde framtiden, har gett namn åt en av metoderna, Delfimetoden. Den utgår från att utvalda experter på olika områden är bäst skickade att förutsäga framtiden.
       En annan är scenarioteknik, som har sitt ursprung i Platons beskrivning av idealstaten i boken Staten och Thomas Mores beskrivning av idealsamhället Utopia i boken med samma namn. En tredje metod har kortare rötter. Trendframskrivning är en metod för att med statistik förlänga utvecklingstendenser med matematiska metoder.
       Framtidsstudiers resultat är aldrig vetenskaplig sanning, men om de utförs systematiskt och är kunskapsmässigt välgrundade, kan de utgöra värdefulla underlag för samhällsplanering och förberedelser inför tänkbara framtider.

Tillbaka till det ubikvitära samhället. Ubikvitär är en översättning av den engelska termen ubiquitous, som betyder ungefär ”allestädes närvarande”. Såväl på engelska som svenska förknippas termen med informationsteknik, särskilt internet. Ett ubikvitärt samhälle är ett samhälle där informationstekniken och internet är inbäddade inte enbart i våra skrivbordsdatorer eller mobiltelefoner, utan i varje produkt och miljö där någon kan finna mervärde i en nätuppkoppling.
       En relativt synonym term är ”Internet of things”, eller ”sakernas internet”, som också pekar på att vi inte enbart kommer att själva vara uppkopplade mot internet för att kommunicera med andra människor, utan även objekt kommer att vara uppkopplade. Varje ”sak” ges en identitet, likt en dator har en internetadress, och teknik för trådlös kommunikation. Då kommer sakerna att kommunicera med både varandra och med oss.
       Här torde uppfinningsrikedomen vara oändlig. Genom antingen sensorer eller RFID-teknik (minimala radiosändare) kan varje enskild produkt följas från produktion över distribution till slutkonsumtion. Sådan data kan stödja effektiviseringen av transporter och avfallshantering.
       Mycket kan automatiseras. Om krockkudden i bilen löses ut, kan en signal skickas från bilen till larmcentralen så att tiden minimeras mellan olycka och larm. I hemmet kan kyl och frys hålla koll på vad du har hemma, om hållbarhetstiden börjar gå ut och automatiskt uppdatera din inköpslista i din mobiltelefon.
       Självfallet kan den mänskliga kroppen kopplas upp mot internet. Med sensorer på kroppen eller inplanterade i kroppen avläses olika organs funktion. En patient med högt blodtryck har en sensor som ständigt skickar information till vårdgivaren för att se hur blodtrycksmedicinen fungerar. Genom ständig delning av information om våra kroppar, kan vården effektiviseras genom att minska behovet av läkarbesök.
       Men det stora användningsområdet torde bli den enorma aggregeringen av persondata som blir möjlig. Mänskligt beteende kommer att kunna kartläggas, analyseras – och därmed korrigeras! – i en omfattning som inte är möjlig i dag. Sådan persondata kan användas oidentifierad för att exempelvis styra människors fysiska kommunikationer i stadsmiljöer, så att inte vissa områden korkas igen av trafik.
       Persondatan kan även användas för att kartlägga enskilda individers beteende för att korrigera oss i olika avseenden. Om mitt konsumtionsbeteende uppvisar alltför hög andel av varor som inte är bra för mig – kolhydrater, mättat fett, tobak, alkohol – torde det vara enkelt att automatiskt begränsa mina inköp av sådant genom att kassasystemet inte släpper igenom vissa varor.

Du som läser kan säkert komma på betydligt fler och mer oväntade framtidsscenarier än ovanstående. Oavsett hur den ubikvitära tekniken utvecklas, kommer vi att leva i ett allt mer internetberoende samhälle. Internet kommer att uppfattas på samma sätt som vi uppfattar luft eller vatten, något som bara finns och som något vi tar för givet och inte märker – förrän det inte fungerar.
       Ett ubikvitärt samhälle är framför allt ett mer transparent samhälle. Personinformation kommer att delas i en utsträckning vi inte är i närheten av i dag. Direkt personinformation via de sensorer som informerar om min hälsa, mina aktiviteter, mina rörelser. Indirekt personinformation via de sensorer som finns i de saker jag köper, använder och inte använder.
       Detta leder oss till de viktiga frågorna. Vilka saker ska tillåtas kopplas upp mot internet och för vilka ändamål? Vem ska ges rätt att avgöra detta? Vi kommer knappast att få välja mellan att köpa uppkopplade produkter och icke-uppkopplade dito. Då faller sannolikt mervärdet av uppkopplingen. Varje nätverk är som bekant beroende av sina noder för att fungera.
       Integritetsfrågorna bör bli viktigare än teknikfrågorna. Vad vi ska tillåta bör bli viktigare än vad som är möjligt att göra. Notera att jag skriver ”bör”. Av erfarenhet är jag skeptisk till att integritetsfrågor tillmäts särskilt stor vikt, när de ställs mot förmågan att med teknik effektivisera olika delar av samhället.
       Jämför den politiska hanteringen på nationell och europeisk nivå av FRA-lagen, IPRED-lagen och Datalagringsdirektivet. I dessa fall har integritetsfrågorna vägt synnerligen lätt mot de intressen dessa lagar och direktiv stödjer. Varför skulle integritetsfrågor väga tyngre än andra intressen i det ubikvitära samhället?
       Det är här betydelsen av framtidsstudier som genomförs av andra än teknikindustrins utopister behövs. Med framtidsstudier som underlag ges vi bättre möjligheter att diskutera etiska, politiska, sociala frågor som, i denna essä, en ubikvitär framtid ställer.