Nikanor Teratologen
Att hata allt mänskligt liv
Bokförlaget h:ström
Han har lämnat Västerbotten och Kåge för Indien under koloniseringen på 1800-talet, men anslaget bär gemensamma drag. Från den perverterade mänskliga ondskan hos enskilda figurer i skräckens hus i Kågedalen, till en feberrusig betraktelse av mänsklighetens avgrundsdjupa och ödesmättade kloak.
Nikanor Teratologen (pseudonym för Niclas Lundqvist) är tillbaka med boken Att hata allt mänskligt liv, en tunn liten bok (101 sidor), men tät och fylld av språkliga excesser och grova adjektiv. Teratologen är särlingen som aldrig når någon litterär kanon – men vilken outsider vill bli upptagen i en gemenskap?
Huvudpersonen är den brittiske arkeologen Cunningham som febrigt minns ett möte för 40 år sedan där han ställdes inför en grotesk varelse som bärs omkring i en kittel. Cunningham blir uppsökt – eller hemsökt – för att förstå sin delaktighet mänsklighetens förruttnelse.
Cunningham, som från sin engelska, civiliserade, koloniala horisont avskyr hinduerna och deras perversa beteenden, blir uppläxad och örfilad av denne Bhairavi. Nej, det är européernas "vetenskapligt teknologiska nihilism och epidemiska egoförhärligande" och "betvingandets, kontrollerandets, exploateringens och den industriella standardiseringens materialistiskt-utilitaristiska anda" som är den farsot som skapar den ständigt krympande framtiden.
Här försöker Cunningham värja sig, men varelsens verbala örfilar tar bara hårdare. Till slut ger Cunningham upp. Det är i slutändan varken den hinduiska kulturen eller den västerländska civilisationen som är det monster som förgör världen, utan – människan.
Teratologen gör civilisationskritik med det mänskliga begäret som berättarröst. Det blir en effektiv holmgång och är grymt pessimistiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar