Mot ett vidöppet samhälle

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 101016

Torbjörn Tännsjö
Privatliv
Fri tanke

Debatten kring övervakning och integritet har gått hög de senaste åren. Förra årets process kring FRA-lagstiftningen är det främsta exemplet, där integritetsfrågorna var så svåra att partipiskan ven extra hårt på motsträviga riksdagsledamöter. Vi har till och med ett politiskt parti som kandiderar till riksdagen, Piratpartiet, med integritetsskydd och övervakning som främsta frågor på agendan.
      Ena sidan hävdar att en ökad övervakning och kontroll av medborgares aktiviteter kan effektivisera brottsbekämpning, vilket anses motivera en integritetsinskränkning. Andra sidan menar att oskyldiga och icke brottsmisstänkta medborgares rätt till privatliv är viktigare än att upprätthålla effektiv brottsbekämpning.
      Där kör debatten ofta fast. Ett skäl är att vi sällan tvingar oss att redogöra för de moralfilosofiska utgångspunkter vi har för den ena eller andra sidan. Därför är professorn i praktisk filosofi Torbjörn Tännsjös nya bok Privatliv (Fri tanke) välkommen.

Här presenteras fyra moralfilosofiska traditioner. Tre av dem möter vi ofta i moralfilosofisk litteratur – rättighetsetik, pliktetik och utilitarism – medan den fjärde överraskade mig: hederskultur. Hederskultur är normalt ingen etablerad moralfilosofisk tradition, men är framträdande som utgångspunkt vid lagstiftning som ska skydda privatlivet.
      Till hjälp att upprätthålla vår heder och ära har vi exempelvis förtalslagstiftning och lag mot ärekränkning. Dessa bottnar i en hederskultur. Liksom personuppgiftslagen, som reglerar hur information om den enskilde får bearbetas och spridas. Det handlar om rätten kontrollera av den offentliga bilden av det egna jaget. Att filma mig i en prekär situation och lägga ut på Youtube inkräktar på min heder och kan därför lagföras.
      Förutom att presentera dessa fyra traditioner, tillämpar han dem på tre områden som har bäring på debatten kring inskränkning av privatlivet: datorbaserad övervakning, lagring av genetiskt material i biobanker och kriminalvård.

Det är intressant att följa Tännsjös resonemang och särskilt hans slutsatser. Ta datorbaserad övervakning à la FRA: ingen av dessa fyra moralfilosofiska traditioner har något särskilt starkt argument mot sådan övervakning, så länge inte personuppgifterna offentliggörs.
      Då undrar man vilken moralfilosofisk utgångspunkt FRA-motståndarna egentligen har. Ingen alls? Bara löst tyckande? Simpla känsloyttringar utan rationell grund?
      När det gäller genetiskt material i biobanker dras lite olika slutsatser från de fyra traditionerna. För rättighetsetiken är det självklart att materialet ägs av ett rättssubjekt som har oinskränkt rätt att bestämma dess användning, vilket exempelvis skulle omöjliggöra ett nationellt DNA-register. Men de övriga traditionerna invänder inte, annat än i vissa specialfall.
      Under läsningen av Tännsjös analyser och slutsatser är det omöjligt att inte reflektera över sina egna ställningstaganden i dessa komplicerade frågor – samt vilka moralfilosofiska utgångspunkter man har, eller verkar ha. Det är krävande. Tännsjö uppmanar också läsaren att skriva det sista kapitlet själv; frågorna är för viktiga för att inte ha en välgrundad uppfattning.

Tännsjös egen filosofiska resa är intressant i sig. För två år sedan deltog han i en debatt kring integritetsfrågor och ställde sig kategoriskt emot övervakning och försvarade en stark rätt till ett privatliv. Nu har han diametralt bytt ståndpunkt.
      Nu argumenterar han för ett öppet, ”genomsiktligt” samhälle, där vi är betydligt mer övervakade än i dag – men symmetriskt övervakade. Det innebär att någon hemlig övervakning inte existerar, utan insynen i såväl myndigheters som företags innersta verksamheter är lika stor som det omvända.
      Ett sådant samhälle är, menar Tännsjö som huvudargument, tryggare. ”Har vi inget att dölja, har vi inte heller något att frukta”, skriver han.
      Här glider han dock över från att vara moralfilosof till att bli politisk. Det öppna samhälle som Tännsjö tecknar är i allt väsentligt en socialistisk vision, som är omöjlig att genomföra i en marknadskapitalistisk världsordning.
      Som vanligt när det gäller Tännsjö är det väsentliga inte om han övertygar läsaren, utan att läsningen framtvingar egna ställningstaganden.
      Och att vi ges förutsättningar att bättre analysera argumenten i debatten om gränserna för vårt privatliv.