Kultursidan Västerbottens-Kuriren 091228
I det senaste numret av universitetslärarnas facktidning Universitetsläraren (nr 20 -09) lanserar docenten Daniel Ericsson årets roligaste metafor och samtidigt mest internkritiska förslag: att införa handel med utsläppsrättigheter för universitetslärare.
Utsläppsrättigheter? Vad släpper universitetslärare ut som måste begränsas? Texter. Artiklar. Tidskrifter. "Vi formligen begraver varandra i texter", skriver han. Vem läser? Ingen. Vem reflekterar över all genererad kunskap? Ingen.
Publiceringspressade forskare, menar han, skriver all färre meningsfulla verk, men allt fler nästan-kopior: samma insamlade data används för att belysa andra frågeställningar än datamaterialet en gång insamlades för, teoriavsnitt återanvänds, metodbeskrivningarna är i stort desamma i artikel efter artikel. Allt för att nå avkrävda textkvantiteter.
Ericsson föreslår att varje universitetslärare ges rättigheten och finansieringen att ge ut en (1) text per år. Den universitetslärare som inte har något att säga, kan sälja denna rättighet till någon annan. Hans utgångspunkt är att om varje universitetslärare koncentrerar sig på en enda text, borde kvaliteten bli högre än om varje lärare måste skriva 10 texter per år.
Det är en värdefull motbild och kritik till den rådande diskursen av kvantitetsiver och publiceringshysteri inom högre utbildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar