Bodströmsamhället är här

Kultursidan Sundsvalls Tidning 051216 (Lix=39)

Så har EU-parlamentet röstat ja till förslaget att alla EU-länders IT- och teleoperatörer måste lagra alla trafikuppgifter i sex till 24 månader. Alla uppgifter om vem du ringer till, när du ringer, varifrån du ringer, hur länge du ringer ska lagras.
     Alla uppgifter om vem du mejlar, när du mejlar, varifrån du mejlar ska lagras. Likaså uppgifter om dina sms och mms.
     Förslaget omfattade också att uppgifter om de webbplatser du besöker ska lagras, men ett rykte gör gällande att webbsurfning inte kommer att omfattas i direktivet. Det är dock tveksamt, eftersom myndigheterna i så fall missar alla mejl som skickas som webbmejl, från webbsidor (exempelvis Hotmail).
     Varje lands polismyndighet ska kunna ta del av dessa personuppgifter för att utreda grova brott. Vad som räknas som grovt brott ska varje medlemsland själv få bestämma, men en riktlinje är ett brott som ger minst två år fängelse.
     Det finns många problem med detta beslut till direktiv. Jag nöjer mig med att resonera kring tre.
     För det första är det integritetskränkande. Varje medlemslands dataskyddsmyndighet – i Sverige Datainspektionen – har med detta argument starkt motsatt sig direktivet. Det borde vara en fundamental rättighet att kunna kommunicera konfidentiellt, utan myndigheters kännedom.
     Det borde också vara en fundamental rättighet att inte utsättas för sådan detaljerad övervakning utan att någon brottsmisstanke föreligger.
     För det andra är risken för ändamålsglidning uppenbar. Det kan förutspås med stor säkerhet. Om denna övervakning visar sig effektiv, varför inte bredda dess tillämpningsområde? Varför inte införliva andra potentiella brott? Varför inte vara så effektiv som möjligt?
     Redan talas om att tillämpa direktivet på fildelning och gömmande av flyktningar. Vilka andra "grova" brott kommer att införlivas? Måste en situation överhuvudtaget vara av brottskaraktär i framtiden för att polisen ska komma åt medborgarnas kommunikation?
     För det tredje är det ett irreversibelt beslut. I en demokrati brukar det hävdas att alla beslut som är fattade demokratiskt också kan rivas upp. Till och med grundlagar kan ändras, givet vissa betingelser. I princip, ja, men i praktiken är dock vissa beslut oåterkalleliga.
     Hur skulle någon i framtiden kunna argumentera för att åtkomsten till dessa personuppgifter plötsligt inte skulle behövas i polisers brottsutredningar? Att terrorism är utrotat? Att all brottslighet har upphört? Att solen har slocknat?
     Några sådana argument finns inte. Det övervakningssamhälle som bland annat – och kanske främst – Thomas Bodström har arbetat hårt för att genomföra inom EU är ett storebrorsamhälle vi aldrig sett och vars utveckling vi knappt kan ana.
     Ett vet vi, dock. Bodströmsamhället är här för att stanna.