De lösa typernas story

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050223

John Man
Gutenberg
Ordfront

Det är vanligt inom mediehistorien att tala om fyra olika revolutioner; fyra innovationer av skriftlig kommunikation som har påverkat den sociala verkligheten i sådan grad att begreppet revolution är adekvat. Det två första är uppfinnandet av själva skriften och sedermera alfabetet. Den fjärde pågår för tillfället och stavas Internet.
     Historikern John Man skriver om den tredje revolutionen i boken Gutenberg (Ordfront): tryckpressen. Eller mer precist, tekniken att trycka böcker med hjälp av lösa typer.
     Det är de lösa typerna som är Gutenbergs stora bidrag. Visst kunde man före 1400-talet prägla eller stämpla ett fördjupat mönster i form av bilder, tecken eller bokstäver i en gjutform och hälla i smält metall, för att på så sätt få ett original.
     Men Gutenberg uppehöll sig vid ett problem som vi brottas med i dag, i den fjärde revolutionen: att skapa förutsättningar för att så snabbt och billigt som möjligt skapa identiska kopior. Med lösa typer kunde man revolutionerande snabbt sätta ett nytt original, en ny sida som kunde pressas med tryckfärg mot papper.
     Gutenberg behövde riskkapitalister och skickliga medarbetare med hög integritet. En stor del av arbetet innebar att skaffa kapital för att bygga instrument och avlöna medarbetare. Han bevakade sin uppfinning mot industrispionage, han skrev en mängd avtal, skuldförbindelser och kontrakt som han sedermera fick brottas med, han fick konkurrens av sina närmaste medarbetare på ett sätt som kan ses som svekfullt.
     Dessutom fanns skrivarna, ett gammalt och vördat hantverkskrå som i tryckpressen såg slutet för sitt hantverk. Därför, likt 1800-talets ludditer, protesterade de kraftigt mot boktryckandets utbredning.
     Men varför Gutenberg? Vad drev honom? Var han ett altruistiskt geni som ville världen gott?
     Det är oklart. John Mans tolkning är att det var snarare det affärsmässiga som drev Gutenberg, och kallar honom den förste kapitalisten. Gutenberg såg vidöppna marknader för biblar och andra religiösa texter, bara man hade en någorlunda rationell teknik. Klassisk ekonomisk egoism, alltså.
     Gutenbergs 42-radiga bibel var förvisso inte hans första trycksak, men det överlägset mest kända. Att det blev en bibel beror i hög grad på Gutenbergs marknadsanalys, men i än högre grad på att den katolska kyrkan hälsade tryckpressen som en gudagåva.
     Snabbt spred sig boktryckarkonsten genom Europa – till en dess södra gräns: islam. Tvärstopp. Inte för att muslimska samhällen var kunskapsfientliga eller motståndare till innovationer. Ändå påverkades de inte av boktryckandet förrän på 1800-talet, 400 år efter Gutenberg. Varför?
     Det finns flera tolkningar. John Man lutar mot islams syn på kunskap. Äkta kunskap skulle bevaras i minnet och läsas upp; muntlig tradering. Kunskapsöverföring skulle ske från minne till minne. Böcker ansågs utgöra ett angrepp på det som ger kunskapen värde och auktoritet.
     John Man skriver boktryckandets historia som en dramaturg. Vi vet väldigt lite om Gutenberg själv och många av omständigheterna kring tryckpressens framkomst är höljda i dunkel. Det John Man gör är att arbeta med sannolikheter och försöker forma så passande pusselbitar som möjligt i det pussel av fåtaliga kända omständigheter. Det är oerhört spännande.
     Här får också Da Vinci-kodens läsare en godbit: självklart hade den 42-radiga bibelns höjd och bredd en proportion av det gyllene snittet.
     Han slutar boken där det blir som mest spännande; när medierevolutionen möter sociala revolutioner. Utan tryckpress är det osäkert om Martin Luther skulle lyckats reformera kristendomen i strid med katolicismen. Luthers teser trycktes i stora upplagor och Luthers predikningar publicerades i strid ström.
     En tredjedel av alla böcker som trycktes i Tyskland runt 1520 var författade av Luther. Det är hisnande. Som om en författare i USA skulle sälja 700 miljoner böcker om året. Luther var i sanning den förste bestsellern i historien.
     John Man borde ha skrivit ett kapitel till om nästa sociala revolution, där tryckpressen verkligen var oundgänglig: den franska revolutionen. Frågan är om idéer om jämlikhet, demokrati, upplysning, modernitet, ökad läskunnighet i allmänhet och allmän utbildning i synnerhet skulle kunnat genomföras utan tekniken att trycka böcker och tidningar.
     Dagens demokrati och upplysta värld har Gutenberg att tacka för mycket.