Klasstillhörighet – en lurig fråga

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 050210

Stefan Svallfors
Klassamhällets kollektiva medvetande
Boréa

Med tiden har samhällsforskare som har klassamhället som studieobjekt blivit allt sällsyntare. På 60- och 70-talen var samhällsklasserna givna som analysfaktorer, medan den politiska och ideologiska opinionen från liberalt högerhåll de senaste decennierna gjort sitt bästa att döda idén om klassamhället.
     Stefan Svallfors är sociologiprofessorn vid Umeå universitet som trots opinionsvindar envetet fortsatt forska med ett klassamhälle framför ögonen. Envetenhet och skicklighet har renderat honom ett ”Långsiktigt stöd till ledande forskare” från Vetenskapsrådet. Nu är han aktuell med en ny bok, Klassamhällets kollektiva medvetande (Boréa).
     Här studerar han attityder och attitydförändringar kring några olika områden i fyra olika länder (Sverige, Tyskland, Storbritannien och USA) för att kunna jämföra om betydelsen av klasstillhörighet är lika för olika attityder i dessa länder.
     Klasstillhörighet är lurigt. Det tillstår också Svallfors. På vilken grund ska klasserna indelas? Inkomst? Utbildningsnivå? Inflytande över produktionsvillkoren?
     Svallfors menar att det är den typ av anställning en människa har som definierar dennas klasstillhörighet. Här tillämpar han en relativt detaljerad skala: företagare, ej facklärda arbetare, facklärda arbetare, lägre tjänstemän, tjänstemän i mellanposition och högre tjänstemän.
     Det kan vara utmanande för somliga att se attitydundersökningar utifrån en sådan skala. För klassresenärer, exempelvis.
     För tjugo år sedan tillhörde jag den lägsta kategorin, ej facklärda arbetare (självlärd bagare). I dag tillhör jag den högsta kategorin, högre tjänstemän (universitetslärare).
     I vilken tabellrad ska jag läsa för att se mina attityder? Naturligtvis i raden högre tjänstemän. Det är dagens anställningsform som gäller. Men är jag så förändrad attitydmässigt att P O Ågren anno 1984 hade en helt annan attityd i alla frågor än P O Ågren i dag?
     När jag läser boken som akademiker, ser jag en utmärkt, mycket välargumenterad analys av människors attityder om arbetsliv, marknad, stat och familj. Centrala områden för en sociologisk attitydundersökning.
     Svallfors visar närmast pedagogiskt hur man måste gå vidare i den statistiska analysen av ett datamaterial för att få specifikare svar på sina frågor. I slutet av boken ifrågasätter han dessutom såväl sin metod som sina resultat och visar på problemen. Det är hur bra som helst, ur akademisk synvinkel.
     Men när jag läser boken som icke facklärd arbetare, ser jag en obehaglig stigmatisering.
     Som arbetare framstår jag relativt sett som konformistisk homofob, konservativ kvinnoförtryckare, förespråkare av hög statlig styrning och en som jobbar enbart för pengarnas skull, utan lojalitet till företaget jag arbetar för. Så kan en arbetare sammanfatta arbetarklassens attityder såsom de framställs i boken.
     Frågan är om det Svallfors beskriver är klassamhällets kollektiva medvetande – eller klassamhällets dåliga samvete.