Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 021029
Nu bedriver Antipiratbyrån en egen jakt på Internetanvändare som piratkopierar musikfiler, film och datorprogram för spridning, enlig Internetworlds nätupplaga (17/10).
Antipiratbyråns anställda kopplar upp sig på kända fildelningsprogram och spårar upp datoradresserna hos de som sprider upphovsskyddat material. Därefter anmäls datorinnehavarna till Internetleverantörerna i hopp om att spridarna ska stängas av.
I allmänhet är olaglig spridning av filer ett kontraktsbrott, varför också Internetleverantörerna i de flesta fall stänger av användaren direkt. Vissa varnar dock först.
Upprörda nätanvändare talar om Stasifasoner. Att byta musikfiler med varandra på nätet har blivit en självklar verksamhet. Precis lika självklar som att på vinylens och kassettbandens tid låna skivor av sina vänner och spela in dem på kassettband. Positionerna är låsta i extremlägen. Någon form av kompromiss behövs.
Eftersom en dialog sannolikt är omöjlig att få till stånd, behövs medlare. De främsta kvaliteterna hos medlaren torde vara insikt i kultur och insikt i teknik. Kombinationen är dock ovanlig. Det gäller att förstå både nätanvändares protest som ligger implicit i beteendet och upphovsmäns självklara behov av ersättning för arbete.
En dialogöppnare vore en betalform för exempelvis musikfiler på nätet, där betalningen går direkt till upphovsmannen. En musikälskare skulle sannolikt inte ha något emot att betala några tjugor för en cd under sådana förutsättningar.
En annan dialogöppnare vore att diskutera ”den nya ekonomin” inom musikbranschen. Vore det möjligt att skänka bort musikfilerna på nätet och ta betalt för annat? Om huvudsyftet för branschen är att upphovsmännen ska få en rimlig ersättning för arbetet, spelar det ingen roll hur de ersätts.
För ett är säkert: att tro att det går att hindra nätanvändare att byta filer med varandra är enbart befängt. Det går nämligen inte att använda Internet till annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar