Virtuella valproblem

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 010328


NÄR IT föreslås användas på ett nytt sätt är det värdefullt att testa tekniken i en miljö som liknar den miljö tekniken i slutändan är avsedd för. Som exempelvis det aktuella Internetvalet vid Umeå studentkår.
    Testet kan ge kunskaper om bland annat hur röstningsprocessen förändras och om röstdeltagandet påverkas. Vissa problem kan dock diskuteras redan innan testet är utfört. Ett sådant är valhemligheten.
    Den tekniska säkerheten står dock inte i fokus i denna artikel – den kommer likt andra IT-sammanhang att tävla med hackers och crackers som vill pröva säkerheten.
    ”Systemet som ska användas garanterar valhemlighet samt säkerhet”, försäkrar studentkåren i pressmeddelandet. Att valhemligheten är absolut vid Internetval uttrycks också som ett av fem grundkrav i förra årets valtekniska utredning (SOU 2000:125).
    Frågan är om ett val via Internet lyckas uppfylla detta krav. Garanten förändras; systemet garanterar inte valhemligheten, utan väljaren själv.
    Det innebär i så fall en väsentlig förändring av innebörden i valhemligheten. Valhemlighet innebär att väljarna utan insyn från andra kan avlägga sina röster. Den fysiska vallokalen är utformad så att detta uppfylls.
    Det är inte den virtuella vallokalen – väljaren måste själv ta ansvaret för valhemlighetens bevarande.
    Vid val via Internet skulle väljares röster kunna säljas genom att deras identifikationer till sina röster köps. Tvångsröstning skulle också kunna genomföras, från exempelvis en hotfull make eller en grupp kompisar som står vid datorn i hemmet och utövar påtryckningar att rösta på ett visst parti eller kandidat.
    I större sammanhang än kårval skulle extremister eller terrorister kunna utveckla sofistikerade metoder att tvinga människor att rösta under hot.
    Att köpa röster eller tvinga någon att rösta på ett visst sätt är omöjligt i en fysisk vallokal. Även om någon utövar påtryckning mot en medborgare, kan aldrig påtryckaren kontrollera vilken röstsedel medborgaren stoppar i valurnan. Detsamma gäller röstköp; när kontrollen saknas, finns inte möjligheten att köpa röster.
    Därför garanterar den fysiska vallokalen medborgarna valhemlighet, medan Internet som vallokal inte garanterar denna lagstadgade hemlighet.
    Det valsystem som studentkåren köpt löser dessa problem genom att ge möjlighet att både rösta på Internet och i en vallokal – en röst som avlämnas i vallokalen upphäver en röst som lämnats via Internet.
    På så sätt kan en röst som avlagts under tvång eller påtryckningar via Internet kunna tas tillbaka, och en ny röst kan avläggas i en fysisk vallokal. Och att köpa röster blir svårare eftersom köparens kontrollmöjlighet minskar.
    Det betyder dock att om vi vill att valhemligheten ska vara absolut – att väljaren garanteras frihet från insyn – krävs det i slutändan alltid en röst i en fysisk vallokal.
    Internetval förefaller därför vara en tveksam idé redan innan det prövats.